Ur museichefens fotoalbum, lång omväg?

Lång omväg...

Våren 1987 var bataljonen från Strängnäs på andra sidan Mälaren och övade men den närmaste vägen över Mälaren fick inte användas för transport av stridsvagnar eftersom totalvikten översteg den vikt som Trafikverket tillät över broarna, så för att ta sig från Enköping till Strängnäs – en sträcka på ca 3 mil tvingades vi köra dragbilarna via Kungsör, en sträcka på ca 13 mil. Snitthastigheten låg någonstans över 50 km/h så det tog ett tag att åka runt. Eftersom det blev en hel del långa resor var vi ett par stycken som turades om att ansvara för dessa transporter och köra förbilen.

Som förbil hade vi en Tgb 13 som soldaterna hade trimmat så toppfarten var strax över 100 km/h, inte helt tillåtet, men den extra farten var bra att ha när man skulle köra förbi karavanen av dragbilar när man bytte från motorväg till vanlig väg. På motorväg ligger följebilen bakom karavanen och på vanlig väg framför – detta för att varna övriga trafikanter om att det är bred last (3,4 meter).

Bilden är tagen väster om Enköping en bit från Veckholms skjutfält där en trasig Strv 101 hämtas för transport till Strängnäs.

Bärgningsbandvagnen Bgbv 81 har bogserat vagnen från platsen där den gick sönder och fram till lämplig plats för lastning. Där lämnar bärgaren objektet och återvänder ut för nya uppdrag. En bärgare väger 50 ton och stridsvagnen som den släpar på väger 52 ton.

Dragbilen på bilden är en Scania 110 eller Dragbil 8511 som den kallades. Den första riktiga dragbilen för tunga transporter som försvaret hade. Innan drog man med två dragbilar och ett släp kopplat mellan.

Bakom dubbelhytten på dragbilen sitter två stycken starka vinschar så att man kan vinscha upp en skadad stridsvagn upp på släpet. Släpet är en Stridsvagnstransportpåhängsvagn 791 (förkortas Strvtpphv), eller DAF-släp som vi kallade dem eftersom DAF var tillverkaren. Släpet lastade 55 ton och de två axlarna hade 8 hjul vardera vilket inte var så kul när man fick punktering och skulle byta längst in på mitten. Då var det antal hjul som avgjorde hur mycket man fick lasta, idag är reglerna ändrade så nu är det antal axlar som avgör.

Totalvikten med dragbil, släpvagn och lastad stridsvagn landade på 80 ton och då fick dragbilens 275 hk starka motor jobba en del tillsammans med den 10-växlade manuella lådan.

Att hålla på med dragbilar och bärgningstjänst var oerhört givande och kul och det var något som återkom lite då och då. Oftast var det tungt, blött, kallt och mörkt och det gjorde att man fick tänka sig för så att det inte skulle uppstå incidenter eller olyckor, men framförallt kände man att man verkligen gjorde en insats genom att hjälpa andra.

En närbild på hela ekipaget och en bild på en Strv 101 som kör ombord för egen maskin.

Dragbilen på bilden inkl trailer finns bevarad, men eftersom det tar så väldigt stor plats har vi inte kunnat ha den utställd.

Har du varit med om den här typen av transporter någon gång?