Mitt bagage fastnade i Amsterdam, men pinnen med texten "Stoppa hästskatten" hade jag varit noga med att packa i handbagaget. Den skulle absolut med till Porto, där jag var inbjuden av WOTA (World Tote Organization) för att berätta hur spelskatten påverkar hästsportens långsiktiga finansiering i Sverige. Det var i alla fall vad jag trodde att jag skulle prata om.
Visst har vi haft viss motvind i näsborrarna sedan lanseringen av V85, men det har gjort oss bättre. Kritiska röster visar var det skaver och tvingar oss att agera eller förklara varför vi står fast. Därför kommer vi att fortsätta att fråga – och att lyssna.
På ATG ville vi se om det gick att nyansera en debatt som stundtals präglas av antaganden och svepande påståenden. Därför gav vi opinionsinstitutet Demoskop i uppdrag att undersöka hur svenskarna egentligen ser på spelbolagens roll i samhället. Vi ville veta om det finns en legitimitet – och vad som i så fall krävs för att den ska vara långsiktigt hållbar.
Hästspelet är inte ett snabbt rus. Det bygger på analys, kunskap och viss väntan. Och det bär upp en hel näring. Överskottet från ATG återförs till trav- och galoppsporten genom finansiering av banverksamhet och prispengar, vilket i sin tur skapar arbete och intäkter för uppfödare, tränare, veterinärer, hovslagare och övriga delar av hästnäringen. Så vilken speltyp är mest skyddsvärd?
Snart lämnar vi ännu ett år bakom oss. Ett år som rymt både prövningar och landvinningar. Lanseringen av V85 är ett exempel – ett initiativ som mötte visst initialt motstånd men som sedan lanseringen både har kunnat överraska och övertyga. Det är en påminnelse om att utveckling och tillväxt sällan är helt friktionsfria och att uthållighet krävs.
”När verkligheten förändras måste också argumenten göra det.” ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth skriver på Di:s Debatt om varför en differentierad spelskatt är ett pragmatiskt sätt att balansera kanalisering, konsumentskydd och hästnäringens långsiktiga förutsättningar.
Skattehöjningen har slagit hårt på hästnäringen. För ATG innebär det ett minskat bidrag till trav- och galoppsporten med 200 miljoner årligen. Pengar som direkt drabbar en näring som så väl behöver dem; inflation och höjda priser har inte undgått någon, ej heller hästägarna.
Vad skulle hända om vi tog bort hela den svenska hästnäringen ur ekvationen? Om hästarna försvann. Inte att de dog – utan att de bara upphörde att finnas i systemet. Då skulle det inte finnas några stall. Inga travbanor. Inga ridskolor. Ingen hästspillning på gatorna, inget frustande i hagarna – eller vid närmare eftertanke: inga hagar alls.
Idag presenterade Marcus Isgren sin utredning om spellagens tillämpningsområde. Syftet var att pröva om det nuvarande riktningskriteriet kan ersättas av ett erbjudandekriterium – alltså att lagen gäller när spel faktiskt erbjuds svenska konsumenter, oavsett språk, valuta eller marknadsföring.
Det låter tekniskt. Men i praktiken handlar det om något enkelt: skulle vi acceptera att olicensierade
I P1 släpptes nyligen dokumentärserien ”Kasinoläckan – Spelbranschen inifrån”. Serien bygger på en omfattande dataläcka som avslöjar hur svenska spelberoende utnyttjas av förbjudna nätkasinon. Dessa olicensierade aktörer tjänar stora summor genom att locka spelare med bonusar och belöningar, vilket inte borde vara möjligt om lagen fungerade som den skulle, menar Hans Lord Skarplöth, vd, ATG
Det finns självklart alltid en risk för felmarginal när siffror räknas fram, så jag väljer att inte ställa SI-data mot ATG. Däremot hoppas jag, och att alla kan vara överens om, att så länge det är möjligt att 14 till 29 procent av spelandet sker olicensierat – och det olicensierade spelet har tiofaldigats sedan 2019 – så har vi ett fortsatt problem, säger Hasse Lord Skarplöth, vd på ATG.
Spelbonusar är bedrägliga såtillvida att det kan inge en känsla av belöning och bekräftelse för den som av olika anledningar inte borde spela alls. Lagen mot lojalitetsbonusar klubbades igenom 1 januari 2019 av goda skäl.
