När får Sverige en nationell strategi för allergier?

Finland har gjort det. Likaså Norge. Nu lanserar även Australien en nationell strategi för allergisjukdomar. ’Vi behöver vidta åtgärder på alla nivåer, både politisk och i samhället’, klargör aktörerna bakom strategin. Allt fler länder väljer att satsa på nationella program mot allergier. Astma- och Allergiförbundet varnar för att Sverige halkar efter. Med en bred nationell strategi i Sverige kan man bidra till bättre liv för de som har allergisjukdomar.

Antalet allergier och annan överkänslighet mot livsmedel ökar i Sverige. Teorier finns kring utvecklingen men den vetenskapliga kartläggningen är ofullständig och svaren kvarstår. Idag uppskattas var femte person vara överkänslig mot livsmedel i Sverige. Den främsta ökningen syns bland barn.

Den australiska strategin syftar till att förbättra hälsa och livskvalitet för allergiker och minska belastningen av allergisjukdomar för individen och familjen, vården och samhället. Målet är att utveckla riktlinjer och erbjuda anpassad vård, informera och utbilda personal inom vården och andra samhällsfunktioner såväl som individen, vårdnadshavare och konsumenter. Dessutom ska forskning inom området stimuleras. Exempel på förändringar är förbättrad rapportering av tillbud, samordna ett nationellt verktyg för revisioner inom sektorn för food service samt utveckla och förbättra märkning av livsmedel. Stor vikt läggs också vid information och utbildning för såväl personal i skola, barnomsorg och på sportanläggningar som hela livsmedelssektorn. Inom forskning ska flertalet områden främjas, bland annat hur allergener i livsmedel kan påverkas utifrån olika tillverkningstekniker och möjligheter att bota eller behandla allergier genom att bygga upp tolerans mot ett allergen på nytt.

För ett par år sedan genomförde Socialstyrelsen, på uppdrag av regeringen, en utredning kring allergier i svenska skolor. Den slutliga rapporten pekade på stora brister och rekommendationen från Socialstyrelsen var att satsa på en nationell strategi mot allergiska sjukdomar. Samtidigt pekar både forskare och Astma- och Allergiförbundet på brister, kunskapsmässigt såväl som resursmässigt, inom sjukvården i att ge lämpliga råd utifrån fastställd diagnos. Pågående forskning har gett ny kunskap kring sjukdomarnas bakomliggande mekanismer och möjliga kliniska metoder. Men steget från teori till praktik brister då nya riktlinjer inte når ut till vården, t ex metoder för att avgöra om en allergi är livshotande eller av lindrigare form. Därmed går vården, och patienterna, miste om nya metoder för att diagnostisera och behandla allergier. I förlängningen resulterar det också i onödiga samhällskostnader.

Allergier är bland de snabbast växande kroniska sjukdomarna och Astma- och Allergiförbundet menar att Sverige bör ta ett helhetsgrepp för att möta upp utvecklingen. Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten stödjer kravet. Nu återstår det politiska ställningstagandet.