​Riskerna med arsenik i ris och risprodukter

Att arsenik är giftigt är sedan länge känt. Agatha Christie lät det exempelvis fungera som mordvapen i flera av sina kriminalromaner och Erik XIV i sin kista innehåller fortfarande stora mängder arsenik. Vetenskapliga bevis finns för att hälsoproblem såsom cancer (särskilt i lungor och urinblåsa), hjärt-kärlsjukdomar och hudförändringar kan orsakas av intag av oorganisk arsenik. Arsenik finns naturligt i berggrunden i vissa områden och återfinns där också i odlingsmark och vatten. Halterna kan skilja sig åt markant även inom samma geografiska område.

Tidigare har arsenik framförallt setts som ett problem i dricksvatten, men sedan 90-talet har vi också kännedom om att ris kan innehålla höga halter av arsenik. EU har tagit fram gränsvärden för arsenik i ris som börjar gälla 1 januari 2016. Livsmedelsverket bedömer att dessa är för låga för att skydda konsumenterna och arbetar därför att få till en sänkning av de kommande gränsvärdena.

Under våren 2015 undersökte Livsmedelsverket halten arsenik i ris och risprodukter på den svenska marknaden och ingen av de 102 olika produkterna innehöll halter av oorganisk arsenik över de kommande gränsvärdena. Mest arsenik fanns i riskakor och fullkornsris/råris.

Men är det verkligen så farligt att äta mycket ris om produkterna på marknaden inte innehåller mer arsenik än så? Utifrån den kunskap vi har idag och den kännedom som finns om de ogynnsamma effekterna av arsenik bör nog försiktigheten gå främst. Små barn med låg kroppsvikt och personer som äter mycket ris löper högre risk att få i sig höga halter av arsenik via ris och risprodukter.

Skeptiker ifrågasätter riskerna med arsenik från ris genom att hänvisa till delar av världen där man äter mycket risprodukter. Har de verkligen mer cancer än andra och orsakas det verkligen av riset? Det finns begränsat med studier gjorda på det området. I Plos One publicerades i november 2013 en populationsstudie hos bangladeshier där omkring 18 500 personer ingick. Studien visade att även intag av ris bör ses som en källa till exponering av arsenik vid sidan av intag av arsenikförorenat dricksvatten. Man fann ett samband mellan intag av kokt ris och förekomst av arsenik i urinen och även en trend där ökat risintag ökade förekomsten av påverkan på huden.

I många delar av världen saknas långtidsstatistik för cancerprevalens i befolkningen. Det är heller inte vanligt med cancerutredningar hos drabbade. I områden med höga halter av arsenik i dricksvattnet är det svårt att härleda om cancerförekomsten beror på riset eller vattnet. Studien i Bangladesh pekar på att det kanske är ännu viktigare för människor som bor i områden med förorenat dricksvatten att äta mindre ris för att reducera det totala arsenikintaget.

I Livsmedelsverkets råd för skola och förskola rekommenderas att barn i förskoleåldern inte bör serveras risdrycker eller riskakor alls. För skolbarn och vuxna gäller generellt att man rekommenderas att äta varierat. Livsmedelsverkets studie från i år har visat att kokning av ris i rikligt med vatten (som sedan hälls av) minskar halterna av arsenik i riset med ungefär hälften mot ris där vattnet kokas in. Ett råd som är klokt för såväl privatpersoner som livsmedelsföretag att anamma.

Vi vet fortfarande inte tillräckligt mycket om riskerna med arsenik i livsmedel. Den kunskap vi har talar för att det är klokt att undvika onödig exponering och att följa de råd som ges av de svenska myndigheterna. Industrin bör kontinuerligt utvärdera sina råvaror och eftersträva en minskning av arsenikhalterna, även om de idag ligger under de kommande gränsvärdena.