Ny rapport: Tidig behandling av kronisk njursjukdom kan minska vårdkostnaderna med upp till 2,2 miljarder kronor

Tidigare diagnos och ökad implementering av rekommenderade behandlingar vid kronisk njursjukdom (CKD) kan minska samhällets kostnader med upp till 2,2 miljarder kronor under en femårsperiod. Det visar en ny rapport* från Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE), baserad på en modellanalys som jämför dagens vårdpraxis med fyra alternativa scenarier där fler patienter diagnostiseras och behandlas enligt det nationella vårdprogrammet.

Kronisk njursjukdom beräknas drabba omkring var tionde svensk, men sjukdomen upptäcks ofta i ett sent skede, vilket ökar risken för komplikationer som stroke, hjärtsvikt och terminal njursvikt. Uppmärksamheten kring kronisk njursjukdom har ökat det senaste decenniet. Ett nytt nationellt vårdprogram för kronisk njursjukdom publicerades våren 2021 av Nationellt programområde för njur- och urinvägssjukdomar och uppdaterades 2024 och 2025.

Förebyggande behandling ger både bättre hälsa och lägre kostnader

IHE:s rapport redovisar de ekonomiska konsekvenserna vid ökad användning av SGLT2-hämmare – en klass av läkemedel med njur- och hjärtskyddande effekt – genom att de kan minska förekomsten av allvarliga komplikationer såsom hjärtkärlhändelser och samtidigt reducera vårdens totalkostnader. Samtliga fyra scenarier i analysen, även de med ett stegvis införande av behandlingen, visade på kostnadsbesparingar jämfört med dagens behandlingspraxis.

I det mest ambitiösa scenariot, där två av tre patienter med senare stadier av kronisk njursjukdom (CKD stadie 3 och 4) får diagnos och 75 procent av dessa behandlas med SGLT2-hämmare, beräknas en besparing med upp till 2,2 miljarder kronor under en femårsperiod. Även i det scenario med lägst behandlingsgrad visade modellen en besparing på drygt 200 miljoner kronor.

- Våra analyser bygger på publicerade data från stora registerstudier från tre regioner om förekomst och diagnostik av kronisk njursjukdom. Utifrån detta räknade vi på kostnader för ökad förebyggande läkemedelsbehandling och hur det skulle kunna påverka kostnader för komplikationer till kronisk njursjukdom, säger Katarina Steen Carlsson, forskningschef vid IHE och en av författarna till rapporten. Resultaten visar att bättre förebyggande läkemedelsbehandling enligt vårdprogrammet kan minska kostnader i den specialiserade vården och innebära mindre behov av kommunal omsorg som kopplas till hjärtkärlsjukdom.

Stort gap mellan dagens riktlinjer och verklighet

Sedan 2024 rekommenderar det nationella vårdprogrammet att personer med måttlig till avancerad njurskada utöver RAAS-blockad ska erbjudas behandling med SGLT2-hämmare. Svenskt Njurregister** har som målnivå att 75 procent av patienterna ska behandlas med läkemedelsklassen, trots detta behandlas i dag endast 30 procent.

Rapporten visar att det finns betydande förbättringspotential i implementeringen av vårdprogrammet, särskilt inom primärvården där många patienter först upptäcks. Samtidigt sker de största kostnadsbesparingarna inom specialistvården, medan läkemedelskostnaderna belastar primärvården, något som kan kräva en omfördelning av resurser mellan vårdnivåer inom regionerna.

- Kronisk njursjukdom (CKD) är ett eftersatt område med en omfattande samsjuklighet. För att förbättra omhändertagandet av dessa patienter är det för oss en självklarhet att detta ska baseras på evidens – både ur ett medicinskt och hälsoekonomiskt perspektiv, säger Staffan Gustavsson, Head Market Access & Public Affairs på Boehringer Ingelheim AB. IHE-rapporten ger ett ytterligare hälsoekonomiskt underlag för att förbättra omhändertagandet av dessa patienter.

Om rapporten

Kostnader för kronisk njursjukdom – vad betyder tidigare upptäckt och behandling? Bygger på svenska och nordiska registerdata, kliniska studier samt en analys av det nationella vårdprogrammet för kronisk njursjukdom. Med hjälp av en hälsoekonomisk modell jämförs nuvarande vårdpraxis med fyra scenarier för ökad diagnos och behandling i enlighet med vårdprogrammets rekommendationer.

Rapportens beräkningar bygger på flera antaganden och på de data som fanns tillgängliga om faktisk användning av SGLT2-hämmare vid tiden för rapportens sammanställning. Detta innebär begränsningar men pekar också på vad som är viktigt att hälso- och sjukvården följer upp och var vidare forskning kan bidra med ny och viktig kunskap. Ett av modellanalysens antaganden är att samsjukligheten bland personer som nyligen insjuknat i kronisk njursjukdom inte förändrades under femårsperioden. Detta kan innebära att kostnaderna är underskattade.

*) Rapporten har genomförts av Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, och har finansierats av Boehringer Ingelheim AB.

**) 75 procent av patienter med albuminuri(>30mg/mmol) och eGFR mellan 60-20 mL/min/1,73m2

Läs rapporten här.

MPR-SE-100575

För vidare information, välkommen att kontakta:

Susanne E Andersson, Kommunikationschef, Boehringer Ingelheim AB

Telefon: 070-858 21 10

E-post: susanne.andersson@boehringer-ingelheim.com

Staffan Gustavsson, Head Market Access & Public Affairs, Boehringer Ingelheim AB

Telefon: 0708-582 119

E-post: staffan.gustavsson@boehringer-ingelheim.com