Livet upp och ner del 5

Känner mig tacksam, jag är så oerhört tacksam över att min son har så många människor runt om kring sig som älskar honom och stöttar honom i sin sjukdom. Det är inte bara negativt att ha separerat och ha 2 familjer runt omkring sig. Hans ”riktiga” syskon och sina fina bonussyskon som tar hand om honom på bästa sätt. Känner en sådan enorm kärlek, från alla våra nära och kära som ser oss fightas med detta varje timme, dag, vecka och månad.

Det är otroligt viktigt att känna sig älskad! Min son säger ofta till oss, mamma glöm inte bort att ta hand om mig inatt. Han är ibland rädd att bli låg, vilket sker då och då och vi får väcka honom mitt i natten och ge honom saft el dyl. Ibland måste vi ge insulin med två timmars mellanrum för att han är hög. Ingen dag är den andra lik.

Trots att vi alla finns där för honom dygnets alla timmar och visar det med så funderar han ibland över vad som händer om vi skulle missa honom. Vilken fruktansvärd känsla det måste vara att känna sig, rädd, ensam och liten. Det gör mig ledsen. Jag har legat bredvid honom om nätterna och hållit om honom för att få honom att känna trygghet. Väckarklockan och larmen avlöser varandra för att jag inte ska missa något, jag känner en stor rädsla jag med. Visar det aldrig, visar mig bara stark och att jag alltid finns där.

Han är min lilla sladdis, min stora kärlek och stackaren har fått alla dåliga saker man kan få. När han var 6mån så bröt hans astma ut, sedan dess så har han fått fruktansvärda allergier och nu diabetes typ 1. Hans storasyster säger ofta att hon är ledsen över att han fått allting, och att han är olycksdrabbad. Hon tar hand om honom i vått och torrt, älskar honom över allt annat, det är kärlek.

Ibland behöver man bara ventilera sina känslor. Tills nästa gång, kram från oss. Anna med son.

Anna

Anna med son som har diabetes typ 1 delar med sig av sina erfarenheter som anhörig till en diabetiker. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.