Miljarder till rehabgarantin - utan bevisade resultat ?

I DN debatt (28/7) skriver professor Rolf Holmkvist i en artikel om rehabiliteringsgarantin och dess icke utvärderade resultat. Han kopplar påståendet att rehabiliteringsgarantin är dåligt utvärderad till mängden miljarder som staten via organisationsorganet för Sveriges kommuner och landsting, SKL, har satsat på behandling av psykisk ohälsa. I artikeln hänvisar professor Rolf Holmkvist till ett liknande projekt i Storbritannien, "I Storbritannien styrs sjukvården av National Health Service. Det är en statlig myndighet som driver sjukhus och kliniker och som därmed kan ge riktlinjer för behandling och utvärdering i hela landet." I Sverige är landstingen eller regionerna fria att utforma hur vården skall utvärderas. I Sverige har vi dessutom ett stort antal privata aktörer som verkar inom områden som förr var statligt och landstingsdrivna vårdenheter. De privata aktörerna är ofta enskilda företag som drivs av kvinnor inom branschen psykoterapi/psykologi. Det är med andra ord inga riskkapitalbolag vi talar om.

Vi som verkar i region Skåne har enbart erfarenheter av vår regions/landstings sätt att lägga upp rehabiliteringsgarantin eller Vårdval Psykoterapi som en utveckling av rehabiliteringsgarantin heter här. Vi känner inte igen oss i professor Rolf Holmkvists kritik av icke- transparenta och jämförbara utfallsmått på behandlingen. Utvärderingsinstrument är aldrig optimala och man kan alltid önska mer av dem, men det är ett välkänt problem inom alla forskningsområden. Det är inte ett mindre problem inom ämnesområden som Psykologi och Psykoterapins bransch. Det är av den anledningen som jag vill påtala vikten av en rättvis kritik gentemot alla de tjänstemän och forskningsteam på landstingen/regionerna och oss behandlare som dagligen hanterar, i mitt tycke, adekvat utvärdering. För varje behandlande enhet sker det i form av frågeformulär som patienten fyller i, registrering av varje besök och en medicinsk bedömning utifrån vedertagna kriterier. Varje behandlande enhet, privat som landstingsdriven sitter alltså dagligen och registrerar besök, ställer för psykoterapiyrket vedertagna medicinska diagnoser och för över data från frågeformulären in i systemet "Pasis". Givetvis sker det med all föreskriven sekretess för patientens säkerhet. En väl uppbyggd Vårdgivarservice svarar i telefon vid påringning inom tre till fyra signaler på frågor som kan röra allt från de enklare frågorna kring villka koder som skall användas för registrering till avancerade diskussioner kring tolkningar av systemtes funktion med avsikten att göra utvärderingen så riktig och rätt som möjligt. Erfarenheten av kompetent och genomtänkt forskning kring Vårdval Psykoterapi i region Skåne genomsyrar hela processen. Varje patients utfall går att följa i Pasis och vilken behandlare som har utfört behandlingen och med vilken typ av metod. Det är detta som professor Rolf Holmkvist påstår saknas i Sverige. Region Skåne har det. En beskrivning av utförarens arbetsmetod och tillvägagångssätt i behandlingen har presenterats utförligt i samband med ansökan om avtal mellan uppdragsgivare region Skåne och utföraren/vårdgivaren. Forskningsgruppen kan således göra jämförande studier över varje enhet, privat som landstingsdriven, när det gäller behandlingsmetod, patientens utvärdering och varje enskild behandlares resultat. 

Givetvis finns det enheter och behandlare som försöker ta genvägar i alla sammanhang. När det kommer till privata aktörer inom Vårdval Psykoterapi i region Skåne skulle fusk och icke-vedertagna metoder innebära konkurs och personlig katastrof rent yrkesmässigt för vederbörande utförare/enhet. Det gör att vi brukar få mycket fin feedback från handläggare och andra företrädare från region Skåne för ett väl utfört arbete. Inte minst från politiskt håll oavsett politisk färg anses Vårdval Psykoterapi ha varit nånting värdefullt att ta tillvara på. Jag har personligen inte jobbat i en så noggrann och uppföljd arbetsmiljö som Vårdval Psykoterapi i region Skåne. Jag har snart 30 års erfarenhet av yrkesliv som människo- och relationsarbetare inom olika yrkesområden. Låt oss glädjas över en reform som äntligen gynnar psykisk hälsa för gemene man och kvinna istället för den svunna tiden då enbart rika människor hade råd att gå i psykoterapi och få möjligheten att må psykiskt bättre. Ibland leder det till högre nytta rent skattemässigt för samhället ibland leder till ett bättre mående för den enskilde men utan större utfall för samhällsnyttan. Det får vi räkna med i ett samhälle som påstår sig se till varje individs hälsa och möjlighet. Region Skånes sätt att bedriva insatser för psykisk hälsa och utvärdera densamma anser jag är föredömligt sett utifrån professor Rolf Holmkvists kritik av rehabiliteringsgarantin. Givetvis skall varje skattefinansierad krona utvärderas och omprövas om det finns bättre metoder och utfall. Den åsikten delar jag med professor Holmkvist.