VD-bloggen: Viktigt att skapa en sjöfart för alla

En av de viktigaste frågorna att lyfta inom sjöfartsområdet de närmaste åren är rekryteringen. De politiska ambitionerna i att nyttja sjöfarten i större utsträckning är tydliga, vi ser också hur alla prognoser tyder på att transporterna såväl av gods som av personer kommer att öka markant i framtiden. Sjöfarten lyfts ofta som ett av svaren på denna stora utmaning i sin ofta överlägsna kapacitet men också höga säkerhet och ofta goda miljöprestanda.

För oss som på något sätt har transporter som sitt levebröd är det förstås glädjande i mångt och mycket att vi förväntas transportera mer i framtiden. Men kraven på att det sker på ett allt mer hållbart sätt skärps hela tiden. Så ska det också vara. Från bra till bättre. Men detta kommer förstås med utmaningar i många former, exempelvis gällande rekrytering.

Samtidigt som vi ser omfattande rapportering om arbetskraftsbrist inom transportområdet i alla trafikslag så ser vi också allt oftare en diskussion som i mångt och mycket går ut på att transporter kommer att ske ”autonomt”. Det kan de säkert göra i vissa avseenden- men långt ifrån alla. Människans roll inom sjöfarten kommer fortsatt att vara helt central även om arbetsuppgifterna förstås förändras i takt med utvecklingen. Därför talar vi hellre om smart sjöfart och smarta sjömän.

I dagarna är årsdagen för #metoo. Media har uppmärksammat vad som gjorts och inte gjorts i en del branscher. Sjöfarten har dock ännu inte blivit omskriven. Jag är dock stolt att kunna säga att vi tar frågan på största allvar inom sjöfarten. Inte bara nu efter #metoo utan även innan även om det intensifierats under året som gått. Under det senaste året har vi inom klustret haft en rad möten, workshops och seminarier och ett branschövergripande arbete har startats under namnet Vågrätt. En sak är väldigt tydlig från forskningen - ledningens betydelse kan inte nog understrykas. Inte minst för att åstadkomma en kulturell förändring. Kopplingen mellan trakasserifrågan och det framtida rekryteringsproblemet är glasklar. Trakasserier oavsett form, av vem och mot vem är alltid oacceptabla. Alltid oacceptabla. Den absoluta merparten av de utsatta är kvinnor. Samtidigt ser vi att andelen kvinnor som arbetar i vår näring bara är några få procent. Inte minst viktigt är det alltså att skyndsamt arbeta för att få bort trakasserier och kränkande särbehandling för att den svenska sjöfartssektorn ska bli en attraktiv arbetsplats för alla, kvinnor som män. Ett väldigt viktigt sätt att nå dit är att individuellt och på alla nivåer ha en nollacceptans. Ursäkta aldrig trakasserier!