Pressmeddelande -

Är svensk barnomsorg bra för barnen? Stämmouttalande 2015

Sörjer vi för barns behov i Sverige? Den psykiska ohälsan, de dåliga skolresultaten och oordningen i klassrummen tyder på att barn och unga inte mår så bra som de borde. De stressrelaterade sjukskrivningarna av vuxna antyder att svenska familjer i allmänhet inte mår särskilt bra, vilket gör det än svårare för barnen.

Riksorganisationen Haro höll nu i helgen sin riksstämma på Åland. Åland intresserar med sitt hemvårdsstöd fram till tre års ålder som nu dessutom ska utökas från 390 euro i månaden till 500 euro i månaden.

När Ålands socialdemokratiska social- och miljöminister Carina Aaltonen talade på stämman så framhöll hon med emfas att välmående familjer är en förutsättning för ett välmående samhälle.

Att den svenska regeringen tillsammans med folkpartiet vill avskaffa vårdnadsbidraget kan synas vara en bagatell då det bara utnyttjas av några få procent av familjerna. Dock synliggörs ett mycket större problem, många politikers fullständiga okunskap om barns behov.

För högkänsliga barn är en normal förskolemiljö ofta för intensiv och stressande, vilket till slut leder till beteendeproblem och inlärningsproblem – sådant som tydligt syns i statistiken. Att avskaffa en möjlighet för föräldrar att välja andra omsorgsformer ser närmast ut som en svårförståelig ideologisk fundamentalism. Familjepolitiken förefaller inget ha att göra med barns behov, utan endast med vuxenfrågor som arbetslinje, jämställdhet och integration. Trots att barnkonventionen tydliggör att barns behov ska sättas främst.

Förskolan framhålls ofta som viktig för framgång i skolan. I Finland används dock det finska hemvårdsstödet för över 50% av barnen. Normen är att börja förskola vid tre års ålder snarare än ett år som i Sverige. Som bekant har detta inte påverkat de finska skolresultaten negativt – Finland ligger i världstoppen i PISA.

Carina Aaltonen framhöll särskilt att hemvårdsstödet inte främst handlade om ekonomi utan om normer. ”Vi måste hjälpa föräldrar att coola ner när de får barn så att de kan knyta an ordentligt och ta ansvar för sin föräldraroll.”

Att ”coola ner” är kanske exakt vad som behövs för att svenska föräldrar ska kunna återskapa de välmående familjerna som ger både snyggare statistik och bättre samhälle. Men då måste familjerna ges möjlighet att själva välja omsorgsform – hem, förskola, farmor, dagmamma eller granne. Att ta bort vårdnadsbidraget ger fel signal. Men ersätt det gärna med något bättre, till exempel en barnpeng som föreslås i Danmark – en peng som följer barnet och beslutas av de som känner barnet bäst – föräldrarna.

Ämnen

  • Familjefrågor

Kategorier

  • vårdnadsbidrag
  • familjepolitik
  • hemvårdsstöd

Haro är Sveriges ledande kvinnoorganisation med ett kritiskt perspektiv på svensk familjepolitik. Haro fokuserar på barns behov och ökad valfrihet.

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Att krossa vårdnadsbidrag och fönster

    Ser makthavarna på barn och föräldrar som ett genialt affärskoncept, som kuggar i en lönsamhetsindustri? Men bakom de fina tillväxtkurvorna ligger högar av krossade glasskärvor. Barn och vuxna som inte orkat med stressen och hamnat i psykisk ohälsa och utanförskap. Människor behöver relationer och frihet att själva forma sina liv. Att få vara, eller inte vara människa - det är det som är frågan.

  • Fanatiker på Aftonbladets ledarredaktion om vårdnadsbidraget

    Aftonbladets Daniel Swedin har helt missförstått syftet med vårdnadsbidraget. V-bidraget är konstruerat för barnen. Vi vet idag att inte alla barn passar i förskolemiljö, och att någon form av hemomsorg då är att föredra. Jämställdhet är viktigt, med får aldrig ske på barnens bekostnad. Barns behov kommer först. Där är Barnkonventionen tydlig. Tydlig är också okunskapen på AB:s ledarredaktion.

  • Solrostävlingen-eller historien om svensk familjepolitik

    I Sverige hade vi skapat det perfekta uppväxtklimatet. Tagit bort hotet om tistlar och ostadigt väder. Barnen planterades i grupp och växte upp i pedagogiska lokaler. Att familjen var tvungen att kommenderas lite, kändes som ett obetydligt pris jämfört med vilken skörd man skulle få. Att söndra familjen kändes ändå som acceptabelt eftersom de patriarkala maktstrukturerna samtidigt krossades.