​”Dags för speciallärare att lämna skrubben”

De började med en fråga, och blev en hel bok. I måndags presenterades en pinfärsk antologi om det nygamla yrket speciallärare, och merparten av kapitlen är skrivna av forskare från Högskolan Kristianstad.

Hur har de det, egentligen, de nyutexaminerade speciallärarna? Det var Annette Byström, adjunkt i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, som undrade.

Frågan var befogad. För tio år sedan drog den nya speciallärarutbildningen i gång, men någon kartläggning av vardagen ute på skolorna hade inte gjorts. En enkät skickades ut, och svaren som kom in gav en splittrad bild.

– Den visar att speciallärare ännu inte är någon självklar etikett. Det finns en traditionell uppfattning om att speciallärare sitter avskilt och arbetar med enskilda elever och svårigheter. Detta tillhör historien; dagens speciallärare har egentligen helt andra uppgifter. Men dessa har ofta varit oklara – som att rulla ut tågräls medan man kör, menar Barbro Bruce, biträdande professor vid Högskolan Kristianstad.

Som redaktör för den nya boken Att vara speciallärare kallar hon sig ”barnmorska i skrivprocess”. Hon har sett till att samla in olika röster kring yrket speciallärare.

En som har erfarenhet av detta är Peter Berry. Han är nyutexaminerad från Högskolan Kristianstad och arbetar på en skola i Linköping. Hans kapitel handlar om speciallärarens betydelse för nyanlända.

– Dessa barn hamnar i många sårbara situationer. De byter ofta skolor och klasser vilket gör att deras språkutveckling sätts under stark press. Det blir en motsägelse, att vi speciallärare kommer in så sent, när vi i själva verket borde möta upp dem redan i förberedelseklassen, menar han.

Att vara på tårna, och komma in i ett tidigt skede, är också budskapet från Ingemar Holgersson, universitetslektor i matematikdidaktik vid högskolan. Han och kollegan Catarina Wästerlid har bidragit med ett kapitel om matematikutveckling.

– Tåget går tidigt. En del elever behöver stimulans i sin matematikutveckling redan i förskolan. Det är också viktigt att ställa sig frågan: Hur framställs matematik? Handlar det bara om att lära sig färdigheter, eller om att förstå, upptäcka, undersöka? säger Ingemar Holgersson.

Från Kristianstad medverkar också Linda Plantin Ewe, universitetsadjunkt i utbildningsvetenskap. Hon lyfter bland annat fram betydelsen att använda speciallärarens verktyg.

– För att nå alla elever måste vi sikta ut mot marginalen – ungefär som när duktiga bowlingspelare slår en strike. Och i stället för att tänka att eleverna är i behov av speciallärare, så kan man tänka att det är läraren och lärmiljön som har behovet.

Hon och kollegan Maria Kragh betonar också vikten av det kollegiala samtalet mellan specialläraren och klassläraren; att ta del av varandras tysta kunskap.

Annette Byströms enkät bland speciallärare blev startskottet för en hel antologi med titeln Att vara speciallärare – Språk-, skriv- och läsutveckling respektive matematikutveckling.

Ett kapitel, skrivet av Helena Sjunnesson, Annette Byström och Catarina Grahm, också från högskolan, belyser speciallärarens roll inom elevhälsan. Ett annat tar upp samverkan med logopederna.

– Dagens speciallärare har ett vidare uppdrag än tidigare. Det består av undervisning av elever, både enskilt och i mindre grupper, men också allt oftare tillsammans med läraren i klassrummet, säger Annette Byström.

Undervisningen går hand i hand med utredningsarbete och utvecklingsarbete. Annette Byström beskriver dessa tre U som grundstommen i specialläraruppdraget.

Hon får medhåll från redaktör Barbro Bruce:

– Det är dags för specialläraren att lämna skrubben, ta plats i klassrummet, och bli en tillgång för hela skolan. I yrket ingår också att vara forskningsmissionär och upplysa klasslärarna om de senaste rönen, säger redaktör Barbro Bruce.

Själv fyller hon 65 nästa år, och ser det som en viktig uppgift att samla ihop och lämna över kunskap till nya generationer inom både forsknings- och skolvärlden.

– De som tar vid ska inte behöva börja från scratch. Men denna bok kan de plocka upp, vrida och vända på kloka tankar som redan blivit tänkta.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell
Foto på Annette Byström: Privat