Mätinstrument ska göra patienternas röster hörda

Personcentrering är något bra och eftersträvansvärt, enligt många vårdgivare. Men hur mäter man hur väl detta lyckas, ur vårdtagarens perspektiv? Nu ska doktorand Fredrik Gasser, tillsammans med forskargruppen vid Högskolan Kristianstad, ta tempen på patienternas upplevelser av öppenvården.

”Vad tyckte du om ditt besök?” Frågan ställs allt oftare vid utgången på Systembolaget, mataffären eller apoteket. Kunden uppmanas att trycka på en röd eller grön gubbe.

Frågeställningen kan uppfattas som ytlig, och svaret riskerar därmed att bli trubbigt och betydelselöst. Den som verkligen vill veta hur kunden eller patienten mår, behöver precisera frågorna så att de representerar det man verkligen vill veta. Flera svarsalternativ måste också erbjudas.

På senare år har personcentrerad vård framställs som något positivt och önskvärt. Grundtanken är att patienten ska vara aktivt involverad i vårdprocessen.

– Många som arbetar inom vården tycker att det är viktigt att patienten får sin röst hörd. Men som vårdgivare kan man bara gissa sig till om den personcentrerade ansatsen verkligen når fram, och om patienten känner sig delaktig på riktigt, säger doktorand Fredrik Gasser.

Sedan i vintras arbetar han i ett av de nystartade doktorandprojekten vid forskningsplattformen för Hälsa i samverkan. Syftet är att utveckla kvalitetssäkrade metoder för att kunna utvärdera öppenvården ur ett patientperspektiv. För att kunna omvandla patienternas upplevelser till konkret data ska han arbeta med ett mätinstrument som bygger på skattningsskalor. Genom detta ska patienten själv få ange hur hen upplever vården.

Fredrik Gasser är sjuksköterska och har jobbat inom öppenvårdspsykiatrin i många år. Just den terapi han arbetat med, dialektisk beteendeterapi, bygger bland annat på att försöka göra patienten delaktig i behandlingen och beslutsfattandet.

Under ett tidigare doktorandprojekt utformades mätinstrumentet PCCoc (the PCC instrument for outpatient care) och Fredrik Gassers uppgift blir nu att revidera och kvalitetssäkra detta, så att det verkligen fungerar i praktiken. Ställs relevanta frågor? Ger svaren korrekt bild av verkligheten? Är det överskådligt?

För att testa hur mätinstrumenten fungerar i olika miljöer, har Högskolan Kristianstad inlett ett samarbete med Centralsjukhuset i Kristianstad och Helsingborgs lasarett. Patienter inom enheterna kardiologi, neurologi, psykiatri och reumatologi ska att tillfrågas om deltagande i studien. Dessa kommer sedan att få fylla i ett självskattningsformulär, där de tar ställning till ett antal frågor som rör deras möte med sjukvården.

– Bland annat får de gradera hur de upplever sin egen påverkansmöjlighet under vårdbesöket, och hur de upplever vårdmiljön. Vi hoppas få en bredd, så att instrumentet kan användas i olika kontexter, säger Fredrik Gasser.

I projektet ingår också ett brukarråd som fungerar som referensgrupp. Representanterna från brukarföreningarna har hittills varit mycket positivt inställda till projektet.

– Från deras håll är det välkommet med forskning ur ett patientperspektiv. Och tanken är ju att de kan hjälpa till att räta ut frågetecken och bidra med sina tankar under resans gång.

Förhoppningen är att svaren från mätinstrumentet så småningom kan ge en tydligare bild av hur den personcentrerade öppenvården egentligen fungerar.

– Genom att mäta patienternas upplevelser kan verksamheten utvärderas, och vi ser om personalens uppfattning stämmer överens med patienternas. Först när vi har en klar bild av hur det fungerar idag, kan vi arbeta för att förbättra läget i framtiden, säger Fredrik Gasser.

Peter Hagell, som är projektledare och professor i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad, menar att forskningsprojektet vara till stor nytta inom vården, och i synnerhet för patienter med som varit i kontakt med sjukvården under en längre tid.

– Intentionen är att utveckla kvalitetssäkrade mätmetoder som kan implementeras i olika kvalitetssystem, som exempelvis nationella kvalitetsregister. Då kan man bidra till en verksamhetsutveckling som kan förbättra vården för patienter med långvariga sjukdomstillstånd.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell