​Vårt unika systerlandskap långt bort i Fjärran Östern

Hur har människan påverkat landskapet och hur har landskapet påverkat oss? En ny bok med nya rön inom ett område där det aldrig tidigare kopplats ett samlat grepp. Ingvar Backéus och Urban Emanuelssons färska verk går på djupet och sätter perspektiv på hur kulturlandskapet i nordöstra Asien genom årtusenden har formats av människorna som brukar det. Villkoren var ungefär desamma som i Europa, men våra kulturlandskap utvecklades åt olika håll.

Människan har format landskapet runtomkring sig i årtusenden. Kulturella aspekter och val har gjort att vi brukat jorden och dess resurser på olika sätt på olika håll i världen. Även klimat och geologi spelar en avgörande roll och därför ser vårt kulturlandskap i Europa ut på ett speciellt sätt. Men varför ser det ut så här? Måste det se ut så här? Finns det några alternativ?

Det finns ytterligare fem områden på jordklotet med liknande ursprungliga förutsättningar i klimat och geologi som i Europa: Nordamerika, södra Sydamerika, Sydafrika, södra Australien/Nya Zeeland och nordöstra Asien. Ser kulturlandskapet ungefär likadant ut i de fem andra världsdelarna? Alla utom ett har formats av europeiska kolonisatörer på samma sätt som i Europa.

– När européerna koloniserade världen tog de med sig sitt jordbruk till de platser som påminde om sina gamla hemtrakter. Men det finns ett område med samma klimat och geologi som inte är påverkat av européer och som är jättespännande att titta på – nordöstra Asien, förklarar författaren Urban Emanuelsson, som tilldelades professors namn av regeringen 2007. Han är biolog i grunden har kulturlandskap som specialitet.

Plöjning för att förhindra jorderosion väster om Ulan Bator i Mongoliet. Foto: Urban Emanuelsson

Hur blev nordöstra Asiens landskap till och vad har format det? Vilka likheter och vilka skillnader finns det med Europa? Det tog åtta år och 16 resor till Fjärran Östern för att Urban Emanuelsson skulle hitta svaren och nu presenterar han dem i det purfärska verket The rural landscapes of Northeast Asia. På 440 sidor integreras historiska och biologiska aspekter med varandra, rikligt illustrerade av akvarellmålaren Maria Petersson som utöver omslag och helsidor även ger liv åt diagram och kartor med sin pensel. 

2009 gav Urban ut boken Europeiska kulturlandskap på liknande tema och hans nya bok tar avstamp där den förra slutade. Då var undertiteln ”hur människan format Europas natur”. I den nya vandrar han vidare för att ta reda på hur människan format nordöstra Asiens natur.

– För att förstå vårt europeiska kulturlandskap så måste vi jobba med jämförelser, därför slutar varje kapitel i vår nya bok med just en sammanfattande jämförelse mellan nordöstra Asien och Europa som förklarar varför kulturlandskapet ser olika eller lika ut, berättar Urban.

Frilandsbete i skogen är vanligt runt Bajkalsjön i Ryssland. Foto: Urban Emanuelsson

Första boken som tar ett samlat grepp

Det har varit ett omfattande projekt att förverkliga boken, egentligen bestående av flera mindre forskningsprojekt, och därför blev forskarkollegan Ingvar Backéus nödvändig i bokprojektet. Ingvar är docent i ekologisk botanik och hjälpte bland annat till med fackgranskning och register under arbetet med förra boken. Den här gången är han medförfattare jämte Urban.

– Mina egna idéer tar aldrig slut och jag behövde någon som kunde strukturera upp och organisera processen, så utan Ingvar hade det nog inte blivit någon bok. Dessutom har han tillfört en ny dimension till boken i form av litteratur och poesi, exempelvis dikterna som ger historiska kopplingar. Därför har vi gjort det tillsammans från början denna gång, förklarar författaren.

Boken är blir så klart samtidigt en introduktion till nordöstra Asiens kulturlandskap, vilket Urban påpekar att han aldrig sett någon annan bok behandla med ett samlande grepp, varken på kinesiska, japanska, koreanska eller engelska, som är språket i denna utgåva.

– Där råder ju stor politisk oenighet i nordöstra Asien så de har helt enkelt aldrig samarbetat kring dessa frågor. Japanerna ogillar kineserna och kineserna ogillar japanerna, ryssarna är rädda för kineserna, koreanerna ogillar japanerna … grovt generaliserat så klart, ler Urban, men just därför har ingen tidigare tagit ett samlat grepp kring varför nordöstra Asiens kulturlandskap ser ut som det gör.

Författaren förklarar att länderna sinsemellan har haft stort inflytande på varandra genom århundradena, även om dagens retorik går ut på att ”detta har vi fixat själva”.

– Exempelvis är Japans etniska befolkning invandrare från Korea och därför är det konstigt att många japaner, speciellt under Andra världskriget, föraktat koreaner, trots att det är deras förfäder.

Extrem skillnad i hur Kina och Ryssland bedriver jordbruk på var sin sida av gränsfloden Songacha i Chankasjöns våtmarksområde. Zooma in och ut här!

Gränsfloden som delar två kulturer

Mellan ostligaste Kina och Ryssland flyter Songachafloden fram. Den är runt 20 mil långt och har utöver en glest utspridd ursprungsbefolkning fött en rik flora och fauna på båda sidor om sig i tusentals år. Denna rysk-kinesiska gräns är i dag oerhört intressant att titta på. Ryssland kom till området som kolonialmakt och undertryckte urfolket. I samband med att Han-kineserna koloniserade Manchuriet kom de också hit, men satte ett betydligt större avtryck.

– Tittar du på området uppifrån så syns det oerhört tydligt. På ryska sidan om Songachafloden är det grön vild våtmark medan på kinesiska sidan gränsen är det hårt brukat odlingslandskap. Båda sidor har i grunden exakt samma våtmarksbiotop från början. I Ryssland har man efter Sovjetunionens fall övergett enorma arealer jordbruksmark som nu bara ligger för fäfot i träda. Och detta har så klart med den politiska bakgrunden att göra.

Idylliska Satoyama – mellan berg och bördiga slätter

Det finns många sådana här skillnader. Japan har ett kulturlandskap de kallar Satoyama, berättar Urban. Satoyama är landskapet i gränslandet mellan bergets fot och de odlingsbara slätterna, vilket japanerna vill bevara och ha miljöersättningsstöd för, på samma sätt som vi i Sverige värnar om ängsmarker. Därför ser det väldigt vackert och idylliskt ut runt om i Japan, menar Urban.

– Men så kommer du till Sydkorea, som har varit betydligt fattigare, och tänker ”här borde ha ännu mer kvar av denna sortens vackra landskap. Men nej, efter Koreakriget var de så fattiga och ville sätta fart på jordbruket att så de gjorde ganska hänsynslösa reformer. Åkrarna är mycket större och rationellare med mycket mindre biodiversitet än i Japan, förklarar författaren.

– I den koreanska skogen ser det däremot annorlunda ut. Efter Koreakriget var mycket mark skadad, av allt från intensivt svedjebruk till krig. Mycket av denna mark lämnades och efterhand började skog växa upp och ta över. I dag har de skapat många nationalparker av dessa områden, berättar Urban,

Ett annat exempel i boken är den demilitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea där det tack vare just gränszonen skapats en biologisk mångfald som är utrotad på andra håll. Vilket också illustreras i boken.

I Japan, Korea och delar av Kina har gödsel haft begränsat inflytande. I stället är det ett mer komplext system där ihopsopade löv från skogar ger den nödvändiga näringen till jordbruket. Illustration av Maria Petersson

Vitt skilda landskap med och utan kreatur

Urban Emanuelsson har forskat och skrivit mycket om boskapens roll i kretsloppet, om hur kon åt utmarker och omvandlade vegetation till gödsel. Det är detta kretslopp av kväve, kalium och fosfor som Europas jordbruk vilade på till konstgödseln kom.

– När jag forskade i det traditionella japanska jordbruket så fanns där jättefå kor men ändå rätt hög produktion. Jag förstod ingenting! Vi kan förklara kväve genom kvävefixering i jorden med hjälp av risodling, men kalium och fosfor? Var tusan kom det ifrån? frågar Urban retoriskt.

– Jag hittade ingenting i litteraturen någonstans, men genom intervjuer och studier av dokument så har vi hittat en lösning som vi tror på. De hade komposthus. De sopade skogarna på löv om hösten, vilket är en jättestor ingång av näring i kretsloppet. Sedan blandade de in alger och människobajs. Innan vi kom på hur de hade gjort var det obegripligt för oss hur de fick kretsloppet att gå runt, avslutar Urban Emanuelsson, som tillsammans med Ingvar Backéus möjligen är den förste att publicera hur avgörande lövcykeln är för näringsbalansen i nordöstra Asien.

Text: Fabian Rimfors

The rural landscapes of Northeast Asia är utgiven på förlaget Fri Tanke som startades 2008 av Christer Sturmark och Björn Ulvaeus. Bokens redaktör är Emma Ulvaeus.

...

I Mongoliet är det normala att vara nomad. Dörren tillhör en jurta, den bostad mongolerna flyttar med sig under årets cykler. Foto: Urban Emanuelsson

Orange smörboll (Trollius asiaticus) vid trädgränsen i Türgenbergen i nordvästra Mongoliet. Foto: Urban Emanuelsson

Författaren Urban Emanuelsson är biolog i grunden har kulturlandskap som specialitet, och tilldelades professors namn av regeringen 2007. Foto: Fabian Rimfors