Studie på gräsänder har betydelse för forskning om influensavirus

Foto: Djurekologen Gunnar Gunnarsson har fått en artikel publicerad i den vetenskapliga nättidskriften PLoS ONE. Medförfattare till artikeln är Neus Latorre-Margalef, Keith A. Hobson, Steven L. Van Wilgenburg, Johan Elmberg, Björn Olsen, Ron A. M. Fouchier och Jonas Waldenström.

Gunnar Gunnarsson, biträdande lektor i biologi vid HKR, har fått en artikel publicerad i den erkända vetenskapliga nättidskriften PLoS ONE.  Han har tillsammans med andra svenska och utländska forskare för första gången lyckats visa att de gräsänder som passerar södra Sverige vid olika tider om hösten kommer från olika ursprungsområden. Detta kan ha stor betydelse för att kunna förutsäga hur influensavirus förekommer och förflyttar sig i det vilda.

Förut har forskarna vetat att höstflyttriktningen för gräsänder i norra Europa är nordost-sydväst, men inte när änder av olika ursprung kommer till södra Sverige.

– I vår studie kom vi fram till att under flyttperiodens första del i augusti till september dominerar änder som inte är så långväga, det vill säga från Sverige, Baltikum och södra Finland. Längre fram på hösten i oktober till december kommer änderna längre ifrån, som från Ryssland, säger djurekologen Gunnar Gunnarsson.

För att kunna fastställa varifrån änderna kommer använde sig forskarna av en rätt avancerad metod som bygger på att sammansättningen av fjädrars ”byggstenar” skiljer sig mellan geografiska områden.

– Grundämnen, som väte, förekommer i olika så kallade isotoper, och det är dessa isotoper som varierar i landskapet. Ett litet fjäderprov analyserades alltså från ett par hundra gräsänder, och för att vara säkra på att fjädrarna var utväxta på häckningslokaler valde vi bara änder som vi kunde se hade fötts samma säsong, så kallade ungfåglar.

Mellan augusti till december 2004 och 2005 har forskarna studerat gräsänder som på sin höstflytt mot sydväst passerar Ottenby på södra Öland.
Gräsand är en av de vanligaste värdarna för så kallad lågpatogen influensa A – en bland vilda änder vanligt förekommande och ganska harmlös virusinfektion.

– Viruset finns i en mängd olika varianter, så kallade subtyper, och vi har alltså kunnat visa att de subtyper som förekommer i Ottenby under tidig höst är andra är de som förekommer senare. Om vi väver in detta med våra resultat om ändernas ursprung, är en sannolik slutsats att änderna tar med sig influensaviruset från häckningsområdena. Detta har man misstänkt förut, men det är första gången någon har kunnat visa detta med konkreta data, säger Gunnar.

Att änder ofta har influensainfektion vet man sedan länge men det är första gången som forskarna kan visa att det finns ett samband mellan häckningslokal och subtyp. 

– Med andra ord är det högst sannolikt att gräsänder tar med sig viruset från häckningslokalerna under höstflyttningen. Under flyttningen samlas änder i stora antal, och det är då lätt för viruset att infektera nya änder.

Gunnar vill understryka att de subtyper som är i omlopp och är knutna till specifika områden, skiljer sig från år till år. Detta har flera orsaker.

– En influensainfektion läker ut ganska fort, en och samma and kan ha infektioner av olika slag under en säsong och änder från olika ursprungsområden samlas under flyttningen och smittar varandra. Dessutom behöver inte en and som är född i ett område komma tillbaka till samma nästa år, säger Gunnar.

Att försöka sammankoppla influensavariant och ursprungsområde är alltså sannolikt möjligt endast inom säsong.

– Detta är intressant nog! Vår nya kunskap om att änder med skilda ursprung har olika influensavarianter och olika ”tidsscheman” är viktig bland annat för att kunna förutsäga hur virus förekommer och förflyttar sig i det vilda. Ett konkret exempel är vikten av att kunna göra sådana förutsägelser för högpatogena influensavirus, som kan ha förmågan att smitta även andra djur – ibland med allvarliga konsekvenser, avslutar Gunnar.     

För mer information: Gunnar Gunnarsson, biträdande lektor i biologi vid HKR: 044-20 34 51, gunnar.gunnarsson@hkr.se

Text: Leila Rudelius