Forskarkrönika: Yttrandefriheten har gränser

Forskare från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningen TTELA. Denna gång är det Anna Hammarén, lärare och forskare i juridik som skriver om yttrandefrihet, förtal och sociala medier: Yttrandefriheten har gränser.

Bara för någon månad sedan erkände KD-ledaren Ebba Busch grovt förtal i samband med den omtalade husaffären. Ett fall som fått stor uppmärksamhet. Kanske har du undrat över vad man egentligen får skriva om andra på sociala medier? När är det fråga om förtal?

Yttrandefriheten är en av grundpelarna för demokratin. Det framgår av grundlagen. Det betyder inte att yttrandefriheten är utan gränser. Det framgår nämligen också av grundlagen att inskränkningar får göras i yttrandefriheten. En av dessa inskränkningar finns för att skydda den enskildes integritet. Skyddet för den enskildes integritet kommer till uttryck bland annat genom att det är straffbart att lämna kränkande uppgifter om en person, det vill säga att förtala. Vad som utgör förtalsbrott är dock inte helt lätt att greppa. Det finns komplikationer som väldigt många, alltför många, är okunniga om.

När jag arbetade som jurist på SVT vid millennieskiftet var vi en eller två jurister som bistod vid bedömningen inför publiceringar där journalisterna ansåg att det fanns risk för förtal. Idag publicerar var och varannan texter och bilder via till exempel Facebook, Twitter och Instagram och når direkt en mycket stor publik. Kunskap om gränserna för vad som får yttras saknas ofta. Tillgång till en mer professionell bedömning brukar förstås inte finnas. Att felbedömningar är vanliga och att det är lätt att hamna i osäkra vatten visar sig allt oftare. Namnen Wallin, Virtanen och Lambertz har hörts i sammanhangen. Men exemplet Ebba Busch är kanske det tydligaste. Hon berättade för sina läsare i ett inlägg på Facebook att den advokat som hennes motpart anlitat i husaffären tidigare hade gjort sig skyldig till ett brott. Uppgiften var sann.

Att den uppgift som man vill sprida är sann medför dock inte i sig att den får spridas! Den enskilde har fortfarande en viss rätt till integritet. Det måste vara försvarligt att sprida uppgiften. Med detta avses att det ska göras en avvägning mellan å ena sidan den enskildes intresse av skydd för sin integritet och å andra sidan allmänhetens seriösa intresse av att informeras. Det måste vara försvarligt att den enskildes integritet ”angrips”. I det sammanhanget är det viktigt att veta att personer med en offentlig ställning måste tåla mer än andra. Det som kanske skulle kunna betraktas som förtal att säga om en obetydlig granne eller en lärare på Högskolan Väst, skulle kanske frias som försvarligt om det till exempel sägs om en kommunpolitiker - i all synnerhet om det finns en koppling till dennes roll som folkvald.

Låt oss värna yttrandefriheten – men inte glömma att den även har gränser!

Publicerad i TTELA lördagen den 31 juli 2021.