Krönika: Demokratin tål inte vad som helst

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det Fredrik Sjögren, prefekt på institutionen för Ekonomi och IT, som menar att demokratin inte tål vad som helst, och att det finns en nedre gräns för när den slutar fungera.

Sedan jag gick i grundskolan har diskussionerna om demokrati kretsat kring demokratins hur. Hur skall valsystemet se ut? Kan vi öka den ekonomiska demokratin? Hur mycket skall valda politikers makt begränsas av rättsväsendet? Ju högre upp i utbildningsväsendet jag kom, desto mer nyanserade blev frågorna, men grundanslaget var detsamma: hur ska demokratin utformas?

Om:et syntes övervunnet. De stora striderna rörande omvi skall ha demokrati verkade som en rest från 1800-talet. De flesta ansåg att demokrati är den bästa styresform vi frambringat, om det än från många håll riktades kritik mot den existerande demokratin för att man menade att den behövde utvecklas för att bli mer inkluderande, omfatta fler, sträcka sig över vidare områden av samhällslivet.

Herbert Tingsten, legendarisk professor i statsvetenskap vid dåvarande Stockholms högskola samt senare chefredaktör för Dagens Nyheter, formulerade denna tanke som demokratin som en överideologi. År 1945 skrev han i Demokratiens problem att man i första hand är demokrat. Under detta paraply har man sedan en ideologisk inriktning som liberal, konservativ eller socialist.

Historiskt hade däremot inställningen till om-frågan varit starkt knuten till ens ideologi, där konservativa stretade emot, medan liberaler och socialister ville införa exempelvis rösträtt. Nu accepterades den liberala demokratin som styresform inom alla ideologier. Med andra världskrigets fasor som fond kom i synnerhet i Europa detta att bli en självklarhet. Att behålla demokratin var för det stora flertalet oändligt mycket viktigare än att se sakpolitiska förslag genomförda.

Demokratin kräver såväl goda vinnare (som inte missbrukar makten) som goda förlorare (som accepterar att man är i opposition) i handling – det räcker inte att man säger sig vara demokrat. Det är heller inte så många som ifrågasätter demokratin i retoriken: i högtidstalen frammanar även de som är helt främmande för demokratins praktiker demokratin som ett viktigt värde.

Men genom att ifrågasätta valresultat (till exempel Donald Trump), ändra grundlagarna så att de medger att man själv sitter kvar (till exempel Vladimir Putin), genom att angripa fria media (till exempel Recep Tayyip Erdogan) angrips demokratin. Även om dessa påstås vara justeringar inom demokratins vida ramar, framstår det som ofrånkomligt att slutmålet är att förändra så mycket, att länderna inte längre kan sägas vara demokratier. Härigenom får om-frågan sägas åter vara väckt.

Om-frågan hänger ihop med hur-frågan. Givet att så gott som alla håller demokratin högt i retoriken är det sällan demokratin som idé som ifrågasätts. Istället är det demokratins uttrycksom ifrågasätts eller motarbetas.

Det luriga här är att demokratierna alltid varierat stort sinsemellan. Det finns alltså ett plausible denial från den som undergräver demokratin: ”Jag är inte emot demokratin i sig – det är bara de här detaljerna i författningen som behöver ändras, det är bara den här praktiken som inte passar”.

Men demokratin tål inte vad som helst. Även om det inte finns ett enda sätt att organisera demokratin finns ändå en nedre gräns för när demokratin inte kan fungera som sådan.

Hur går trolleritricket att omfamna demokratin samtidigt som den undermineras till? Ledarna säger sig påfallande ofta uttolka den sanna folkviljan, inte de grumlade varianterna som valen ger.

Vi har kommit cirkeln runt. Om man på 1800-talet angrep demokratin som idé angriper man nu demokratins uttryck, och når på den argumentationslinjen ett frontalangrepp på just demokratins idé.

Detta behöver bli en av våra hetaste diskussionsfrågor. Både generellt i samhället men också inom dagens utbildningsväsende, oavsett om det är på lågstadiet eller i undervisningen i statsvetenskap på Högskolan Väst.

Fredrik Sjögren
Prefekt, institutionen för Ekonomi & IT
Högskolan Väst

Publicerad i Ttela den 30 november 2024 och i Bohusläningen den 3 december 2024.