Krönika: Hellre spänna segel än bygga vindskydd!

Forskare och lärare från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningen TTELA. Denna gång ställs frågan om hur vi, efter pandemin och alla nya erfarenheter vi fått både när det gäller möten och undervisning, på bästa sätt kan föra ihop de digitala möjligheterna med det fysiska? Krönikör är Lars Johansson, lärare i medieproduktion samt avdelningschef för pedagogisk utveckling och studiestöd, Högskolan Väst. 

Snart är det äntligen dags för våra studenter att få träffa varandra på campus. Lärarna kommer återigen ha undervisning i en lärosal där frågor och resonemang stöts och blöts.  Vårt campus går tillbaka till att vara det som var tanken - en mötesplats och smältdegel för kunskapsutveckling. Som vi har längtat! 

Samtidigt har vi varit med om en otrolig resa de senaste 15 månaderna, inte minst när det gäller hur man kan bedriva undervisning och möten digitalt. Frågan blir nu – hur kan vi på bästa sätt föra ihop de digitala möjligheterna med det fysiska?  

 Att definiera vad som är bättre, sämre eller likvärdigt det fysiska mötet som vi alla är vana vid, kommer att vara en utmaning i en digital framtid, inte minst inom undervisningen. Rätt använd kan tekniken ge oss nya möjligheter. Kanske blir ett digitalt deltagande på några få föreläsningar det som gör skillnaden för en ensamstående ekonomstudent när magsjukan går på dagis eller när tågen ställs in med kort varsel? Kommer möjligheten att kunna delta delvis digitalt vara det som avgör om kuratorn i Lilla Edet kan ta steget och kompetensutveckla sig? Är digitala inslag en nödvändighet så att ingenjören i Strömstad kan karriärväxla?

 Tekniken minskar också avstånd till omvärlden. Det kommer bli lättare att bjuda in intressanta gästföreläsare eller upprätthålla samarbeten utan logistiska utmaningar och påverkan på klimatet. Genom klok användning kan vi än mer aktivt arbeta med hållbarhet, inte bara ur ett ekologiskt perspektiv utan lika mycket ur ett socialt.  Vi kan också skapa förutsättningar för ett breddat deltagande till högre utbildning och göra vår verksamhet än mer tillgänglig för alla, oavsett bakgrund. 

Trots dessa fördelar kvarstår det faktumet att mycket av det man gör inom undervisningen, likväl på en arbetsplats, kräver fysisk närvaro för att nå tillräckligt långt. Alla de synergieffekter som uppstår när man träffar likasinnade ska inte underskattas. De är många gånger en nödvändighet för att klara studierna eller finna arbetsplatsen stimulerande. 

 Vi behöver kombinera det digitala och det fysiska. Skapa miljöer där skillnaden mellan det fysiska och digitala deltagandet minskar. Skapa fler grupp- och projektytor där digitala uppkopplingsmöjligheter är en naturlig del. Då kan campus förbli den naturliga samlingsplatsen för kunskapsutveckling och samverkan även i framtiden.  

 När förändringens vindar blåser spänner vissa segel och andra bygger vindskydd. Att inte ta hänsyn till det som har skett de senaste 15 månaderna är verkligen ett försök att bygga vindskydd av papper. Som tur är liknar min arbetsplats mer en 3-mastad segelbåt!

Publicerad i Ttela lördagen den 30 oktober 2021.