Krönika: Högre höjder når vi tillsammans

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det högskolans nya vicerektor för samverkan, Fredrik Christensson, som skriver om vikten av att arbeta tillsammans och lämna det obekväma för att skapa utveckling.

Jag gillar verkligen inte höga höjder. Men en dag stod jag där på toppen av Kebnekaise. Benen skakade visserligen, men jag hade tagit mig upp. Om jag gett mig in i det här ensam hade jag nog avbrutit tidigare. Jag hade nog faktiskt inte ens fått idén. Men jag gjorde det, tack vare andra som stöttade och pushade.

Det är lätt att hamna i gamla hjulspår och inte utmana sig själv tillräckligt. För mig är det i alla fall så, gällande allt från vilka sammanhang jag befinner mig i till kulturen som jag konsumerar. Det är inte särskilt unikt, utan är snarare ett mänskligt beteende. Det är bekvämt och tryggt på något sätt.

Det är dock sällan det trygga som är det mest intressanta eller utvecklande. I stället brukar det snarare vara när det skaver lite och är så där lagom jobbigt som man glöder till och utvecklas. När man upplever nya saker eller möter människor med andra perspektiv, kunskaper och tankar. Att vidga perspektiven ökar förståelsen för andra människor och nya tankar frodas.

Samhället visar sig oftast från sin bästa sida när vi som medborgare och organisationer lämnar våra trygga tankebubblor för att tillsammans kanalisera vårt engagemang för något större. I kriser visar det sig genom handlingskraft att lösa uppkomna problem, testa nya idéer och hantera byråkrati med sunt förnuft. Vi har bland annat upplevt denna gemenskap under flyktingkrisen och pandemin.

Människor, civilsamhälle, företag och offentlig sektor har alla hjälpt till, både enskilt och tillsammans, utifrån sin sina förmågor och kompetenser i kriserna. När man arbetar gemensamt upptäcks samordningsvinster, nya sätt att organisera sig och nya idéer utvecklas. En större nytta skapas just därför att man arbetar tillsammans i stället för var och en för sig.

Jag är övertygad om att samhällsutvecklingen skulle gynnas om både människor och organisationer oftare tog klivet ur det bekväma och agerade innan akuta kriser och problem uppstod.

Många kriser uppstår dessutom inte från ett vakuum, utan de växer snarare sakta fram under lång tid, exempel på det är klimatkrisen och den nedåtgående demokratiutvecklingen. För att bygga ett hållbart samhälle behöver vi därför agera tidigare, tydligare och tillsammans.

Enkelt är det inte. Det kan kännas både jobbigt och skava när man lämnar bekvämligheten. Att arbeta tillsammans med människor och organisationer från andra sektorer och intressen kräver ett öppet sinne och visad förståelse. Det kan ta både tid och kraft.

Men att våga röra sig utanför sin komfortzon är viktigt, även för högskolor och universitet. Genom att göra det oväntade, att samarbeta på nya sätt eller med de man inte brukar skapas en enorm utvecklingskraft som driver samhällsutvecklingen framåt. Det är tillsammans vi kan skapa verklig positiv förändring.

Och det är enbart tillsammans med andra som en höjdrädd person kan våga sig upp på Sveriges högsta berg. Det vet jag med bestämdhet.

Fredrik Christensson
Vicerektor för samverkan
Högskolan Väst

Publicerad i TTELA och Bohusläningen den 7 november 2024