Krönika: I cyberrymden är ingenting omöjligt

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningen TTELA. Denna gång är det Henrik Eriksson, professor i vårdvetenskap, som resonerar kring digitaliseringen och robotiseringen inom vården.

Arne Weise har rekordet i att vara julvärd. Uppdraget innebär att hålla koll på tablån men framför allt vara sällskap med de många människor som av olika anledningar jul för sig själva. För många, särskilt äldre, är ensamhet den största bidragande orsaken till psykisk ohälsa.

Även omvårdnadsinsatser i hemmet är något som också dämpar känslan av ofrivillig ensamhet hos många äldre. Ett kort avbrott i ensamheten i mötet med en annan människa. Denna ofrivilliga ensamhet har beskrivits som en ny folksjukdom eftersom vi är mitt inne i en exponentiell ökning av antalet äldre i Sverige.

Detta för med sig ett ökat vårdbehov, och ett klurigt pussel måste nu läggas för att lösa dessa utmaningar inom ramen för samhällets resurser. Tillkomsten av en cyberrymd och dess alltmer avancerade möjligheter till automatisering, robotisering och digitala möten har i det sammanhanget kommit som en skänk från ovan.

Omvårdnad i form av hjälp med basala behov och personlig hygien genomförda i mänskligt analoga möten kommer snart vara undantaget de mest behövande. För flertalet som har behov av stöd ska rengöring av disk, kroppsdusch, ta sig upp och ner i sängen, städarbete, nattro och mediciner i rätt dos säkras genom ökad automatik och robotik.

För att ta itu med den ofrivilliga ensamhet som blir kvar när omvårdnadspersonal inte längre är där, växer digitala mötesplatser som ny arena. Den gemenskap och känsla av sammanhang som tv:n och julvärden skapar ska kompletteras med digitala caféer och möjligheter till möten i cyberrymden när omvårdnadspersonalen rationaliseras bort.

Hur denna nya typ av umgänge i cyberrymden faller ut vet vi inte mycket om idag. Det kan bli mycket lyckosamt, eller så kan en ny slags digital ensamhet breda ut sig hos många äldre. Detta blir något att bevaka, inte minst ur etiskt perspektiv. Oavsett hur det går så innebär detta pågående digitaliseringsexperiment lika dramatiska förändringar för medarbetare och brukare som när robotar introducerades inom industrin för ungefär 50 år sedan.

Den analoga världen ter sig i jämförelse dock alltmer begränsad. Omvårdnad och omsorg på plats i hemmet i ett mänskligt umgänge för de många äldre blir allt svårare i takt med att den digitala lockelsen ökar.

I den digitala världen har kanske tv:n som sällskap och julvärdar spelat ut sin roll. Arne Weise och raden av julvärdar är kanske på väg att bli lika passé som kassettbanden. Men vem vet, kanske dyker han, likt ABBA, upp som julvärdshologram i den palett av digitala möjligheter som cyberrymden erbjuder. Ingenting verkar längre omöjligt.

Publicerad i TTELA den 18 december 2021