Krönika: I krig och kris behövs det ett vi

Forskare, lärare och ledningsrepresentanter från Högskolan Väst skriver regelbundet krönikor i tidningarna TTELA och Bohusläningen. Den här gången är det ekonomiforskarna Nataliya Galan och Malin Sundström som skriver om att vi behöver sluta se på företagen som åskådare när krisen kommer. I krig och kris behövs det ett vi.

Det är märkligt hur ordet ”krig” har krupit närmare oss. När Ryssland invaderade Ukraina i februari 2022 rubbades vår föreställning om säkerhet – krig var inte längre något avlägset, utan bara ett par timmars flygresa bort. Det senaste decenniet har visat att väpnade konflikter griper in i vardagens strukturer och förändrar samhällen. I Gaza har kriget, genom den humanitära krisen, slagit hårt mot civila samhällsfunktioner, från sjukvård till vattenförsörjning. Kriget i Syrien gav oss brutala insikter om hur snabbt institutioner bryter samman när våldet tränger in i vardagens strukturer, och Balkankrigen på 1990-talet visade hur grannskap kan polariseras på kort tid. Oavsett kontext pekar dessa erfarenheter mot samma sak: krig förändrar människor, organisationer och samhällen på djupet.

Samtidigt har vi, trots att Sverige stått utanför krig, påmints om samhällets sårbarhet. Coronapandemin blev ett stresstest för samhällets beredskap och styrka. När smittspridningen tog fart blottades brister inom äldreomsorgen, beroendet av globala leveranskedjor och otydlig ansvarsfördelning mellan statliga och regionala aktörer. Samtidigt såg vi exempel på snabb omställningsförmåga: företag som började producera skyddsutrustning, universitet som digitaliserade undervisningen och frivilligorganisationer som mobiliserade stöd till riskgrupper. Pandemin visade att krisberedskap inte enbart handlar om resurser, utan också om tillit, flexibilitet och kollektiv handlingsförmåga.

Krig och omfattande kriser påminner oss om att det aldrig bara handlar om individens trygghet eller enskilda verksamheters fortlevnad. Det handlar om det gemensamma, om förståelsen för att våra institutioner, företag och civilsamhällets aktörer är ömsesidigt beroende av varandra.

I detta blir en ofta underskattad resurs synlig: människor med entreprenöriellt mindset. I många samhällen, inte minst Ukraina, har dessa individer varit bärande när system gått sönder. Förmågan att läsa situationer, improvisera och agera trots osäkerhet blir avgörande när regler och rutiner inte längre fungerar.

Företag har också en central roll. Erfarenheter från olika krig visar att företag som agerar proaktivt och med ett bredare samhällsansvar inte bara stärker sin egen motståndskraft, utan även samhällets robusthet. I Ukraina har lokala företag exempelvis snabbt reparerat infrastruktur, organiserat transporter och säkrat leveranser när offentliga system varit överbelastade, just därför att entreprenöriell initiativkraft varit en självklar del av vardagen.

Men detta samspel fungerar bara om stat och kommun ser företag som partners. För att stärka vår gemensamma krisberedskap krävs därför både dialog, förtroende och organisatoriska strukturer som gör det möjligt för privata och offentliga aktörer att agera tillsammans och ta vara på den innovativa kapacitet som entreprenörskap erbjuder.

Och slutligen, även medborgarna är en avgörande del av helheten. Det handlar om att engagera sig i en bredare samhällsberedskap, genom frivilligorganisationer, genom att bistå grannar och genom att bidra med idéer när företag och offentliga aktörer söker lösningar. Pandemin visade hur snabbt vi kan gå från jaget till laget och hur innovationsförmågan kan aktiveras när människor känner ansvar och en vilja att bidra. Och i laget finns också kraften att vara uppfinningsrika, handlingskraftiga och samverkansorienterade, egenskaper som avgör hur starkt ett samhälle står när nästa kris sätter våra system på prov.

Så - det finns mer än jag. Det finns vi.

Nataliya Galan, docent i företagsekonomi, Högskolan Väst
Malin Sundström, professor i företagsekonomi, Högskolan Väst

Publicerad i Ttela och Bohusläningen den 22 januari 2026.