Normkritik som verktyg för framtidens sjuksköterskor

Vården är inte neutral, och det är inte heller utbildningen som formar framtidens sjuksköterskor. Det menar Ivan Andrés Castillo, som i en avhandling vid Högskolan Väst visar hur normkritik kan användas i sjuksköterskeutbildningen för att synliggöra ojämlikheter, stärka studenters reflektion och skapa förutsättningar för en mer jämlik och inkluderande vård.

I ett kliniskt lärcentrum vid Högskolan Väst tränar sjuksköterskestudenter på verklighetstrogna vårdsituationer. Här kombineras medicinteknisk träning med reflektion, rollspel och patientfall. Men miljön rymmer också ett tydligt normkritiskt grepp, genom konst av fotografen Elisabeth Ohlson i den kliniska lärmiljön.

– Normkritik är i grunden att ställa frågan: varför är saker som de är? Varför ser patientfallen nästan alltid likadana ut på utbildningen, varför tas vissa erfarenheter för givna och hur påverkar det hur vi möter människor i vården, säger Ivan.

Det är frågor som står i centrum för hans forskning och avhandlingen ”Vad är ‘normen’ inom sjuksköterskeutbildning? Att navigera normkritik i en campusbaserad klinisk lärmiljö för ett arbetsintegrerat sjuksköterskeprogram”.

Normkritik för ett djupare lärande

Ivan menar att normkritik inte handlar om att peka ut rätt eller fel, utan att synliggöra det som annars tas för givet. När normer blir synliga kan de också diskuteras, problematiseras och ibland förändras. I utbildningen innebär det att studenter ges möjlighet att reflektera över hur normer påverkar både deras professionella identitet och deras framtida sätt att ge vård.

– Normkritik blir ett sätt att skapa ett djupare lärande. Det handlar inte bara om att göra rätt moment tekniskt, utan om att förstå sammanhanget och konsekvenserna av det man gör. Det finns normer överallt. Inte bara kopplade till mig som person, utan också organisationsnormer och föreställningar om hur utbildning ska vara och vilken kunskap som räknas.

Ivan har analyserat tidigare forskning, intervjuat lärare och samarbetspartners, men framförallt observerat undervisningen i den kliniska lärmiljön, och tagit del av sjuksköterskestudenters berättelser. Lärmiljön är utformad för arbetsintegrerat lärande, där teori och praktik förenas genom simuleringar, patientfall från verksamheter och reflektion.

Provocerande konst som en del av pedagogiken

Något som utmärker den kliniska lärmiljön vid Högskolan Väst är att Elisabeth Ohlsons fotografier är en integrerade i miljön. De föreställer människor med olika kroppar, könsidentiteter, sexualiteter, religioner och funktionsvariationer. Bilderna fungerar som ett stöd för reflektion och samtal, men också som en ständig påminnelse om att vården möter människor med olika livsvillkor och erfarenheter.

– Konsten gör normkritiken fysisk. Den visualiserar perspektiv som annars lätt blir abstrakta. För de som känner till Elisabeth Ohlson signalerar det direkt att här finns ett normkritiskt tänk. Konsten är också lite provocerande, och det är meningen.

Olika reaktioner hos lärare och studenter

Att arbeta aktivt med normkritik i utbildningen möttes av blandade reaktioner. Många lärare upplevde inledningsvis en viss osäkerhet och kände att det var ytterligare ett perspektiv som skulle rymmas i utbildningen, samtidigt som en del kände att de inte riktigt hade redskapen som krävdes. Studenterna var däremot ofta mer positiva. De kunde tydligare se kopplingen mellan normkritik och att tillgodose en rättvis vård.

– Studenterna såg nyttan. De fick ett språk och ett verktyg för att reflektera, inte bara över patientmötet utan över vårdsystemet i stort, säger Ivan.

Slutsats: normkritik gör skillnad på flera nivåer

I sin forskning visar Ivan hur man kan se normkritik i tre lager. Det första är hur normkritik tillsammans med arbetsintegrerat lärande (AIL) tydliggör mötet mellan teori och praktik. Det andra lagret handlar om en personlig, självreflexiv erfarenhet för både studenter och lärare. Och det tredje är hur normkritik kan användas som ett praktiskt redskap i undervisningen och i framtida yrkesutövning.

Viktigt bidrag till vården

Ivan är själv sjuksköterska och drivs av nyfikenhet och ett starkt engagemang för rättvisefrågor. Ett centralt antagande i hans forskning är att vården inte är neutral, och därför kan utbildningen inte heller vara det. Han menar att ojämlik vård tar sig uttryck på flera sätt, inte minst när det gäller tillgänglighet. Genom normkritik kan blivande sjuksköterskor bli mer medvetna om sin egen roll i de här strukturerna.

– Om vi inte reflekterar över våra egna föreställningar finns risken att de påverkar vårt bemötande. Integrerar man normkritik på djupet kan det bidra till att sjuksköterskor blir bättre rustade att möta vårdens och samhällets utmaningar, med målet om en mer rättvis och jämlik vård.

På Högskolan Väst bedriver vi forskning i samverkan med omvärlden för att skapa en bättre framtid.

Till avhandlingen

Kontakt: Ivan Andrés Castillo, ivan-andres.castillo@hv.se, +46 520 223947