Ny vårdprofessor vill bygga kunskap om hur människor tar hand om, hjälper och bryr sig om varandra.

Henrik Erikssons karriär har gått från undersköterska till professor via sjuksköterskeutbildning och vårdlärarutbildning. Den 15 december börjar han sin tjänst som professor i vårdvetenskap vid Högskolan Väst. 
- Jag hamnar mitt i en miljö som ställer de mest aktuella och relevanta frågeställningarna inom vårdvetenskap just nu, säger en upprymd och glad Henrik Eriksson.

Hur känns det att bli ny professor på Högskolan Väst?
Det känns otroligt spännande och stimulerande att få komma in på Högskolan Väst i den fas som högskolan befinner sig i. Jag är så otroligt uppspelt och har bara positiva superlativer att strö omkring mig när det gäller blivande kollegor och studenter.

Varför söker du dig till Högskolan Väst?
Jag byter därför att jag känner mig mycket hemma i det som högskolan vill åstadkomma och den pedagogiska profil som Arbetsintegrerat lärande, AIL, innebär för hela lärosätet. Som lärare av den gamla "vårdlärarstammen" så är det en perfekt matchning. En högskola som har "crazy enough” som ett centralt kärnvärde, kan inte heller vara annat en perfekt arbetsplats för en akademiker. Sen till detta ska läggas att jag anser att Högskolan Västs vårdvetenskapliga bidrag, nationellt och internationellt är det mest intressanta som sker just nu. Jag hamnar mitt i en miljö som ställer de mest aktuella och relevanta frågeställningarna och jag hoppas kunna bli ett bidrag i den kreativa miljön.

Kan du berätta lite om din bakgrund?
Mitt liv är sammanflätat med vård och omsorgsarbete på olika positioner: från ungdomens undersköterske- utbildning och arbete, vidare till sjuksköterskeutbildning, och arbete till vårdlärarutbildning, akademiska studier i vårdpedagogik och disputation. Därifrån till arbete främst i högskola sedan 1995. Tidigare har jag arbetat vid Mälardalens högskola (numera universitet) och Röda Korsets högskola. Precis som många andra vårdvetare i min generation har de ambitioner som högskolereformen 1977 innebar definierat arbetsinsatsen. Det har varit en spännande resa på alla sätt!

Vad handlar din forskning om?
Mina huvudsakliga frågeställningar handlar om omvårdnad: hur människor - till och från under livet - tar hand om, stödjer och hjälper varandra. Jag har varit särskilt intresserad av den postmoderna tiden, rummens och perspektivens betydelse samt konflikter för vård som kunskapsområde, särskilt vad gäller olika makt/genusanalyser. Ett perspektiv på detta som är under framväxt i min förståelsehorisont är platsens betydelse för detta. Särskilt de "andra platser" som institutionerna utgör för vård och omsorg utifrån Michel Foucaults tankar om heterotopier. Det har löst många knutar i mitt eget tänkande om maktordningar i vården som jag brottats med en längre tid, som också problematiserar den pågående digitaliseringen på intressanta sätt, så det ser jag som ett framtidsspår i forskningen.

På vilket sätt vill du bidra till samhällsutvecklingen?
Jag tycker att vård som aktivitet är en av de viktigaste förutsättningarna för att ett samhälle ska fungera. Men vård och omsorg i relationer uppfattas ofta som självklart och undslipper ideligen kritisk analys. Jag vill bidra till samhällsutvecklingen genom att göra dessa analyser och bygga kunskap om hur människor tar hand om, hjälper och bryr sig om varandra.

Det är en viktig kunskap som erövras på nytt i varje tidsepok eftersom förändringarna i sociala relationer hela tiden pågår. Se bara på de välfärdsteknologiska landvinningar som görs för att lösa en demografisk utveckling med en allt äldre befolkning. Vård som aktivitet blir inte enklare utan alltmer komplex. Här kan den vårdvetenskapliga rösten ge viktiga bidrag i samhällsdebatten.

Kontakt: Henrik Eriksson, professor i vårdvetenskap, henrik.eriksson@hv.se