Nyhet —
Strandskräp behöver tas bort innan det blir mikroplast
Godispapper, plastpåsar, rep och fisknät som sköljs upp på våra stränder, oavsett om de ursprungligen kommer från land eller hav, riskerar att på kort tid brytas sönder och bilda mikroplast.
Plast som samlas på stränder kan se oförändrad ut, men nedbrytningen börjar direkt. Solens UV‑strålning, temperaturväxlingar, vind och nötning från sand och vågor gör att materialet successivt förlorar sin styrka. Det som ser helt ut kan redan vara på väg att ge vika.
– Plasten försvagas hela tiden. När den väl blir spröd räcker små krafter för att den ska gå sönder och börja spridas, säger Anna-Sara Krång, forskare vid IVL Svenska Miljöinstitutet som lett studien.
I fältförsök på västkusten placerade forskarna vanligt plastskräp som godispapper, plastpåsar, frigolit, rep och fisknät på stränder och följde hur de förändras i naturliga förhållanden under två år. Analyserna visar att förändringen går fort. Redan efter sex till tolv månader har många plastföremål tappat en stor del av sin hållfasthet. Det som börjar som blekning och små sprickor utvecklas snabbt till att plasten fragmenteras i mindre bitar.
– Godispapper förlorade över 70 procent av sin styrka redan efter ett år. Inom två år hade stora delar sönderfallit, säger Anna-Sara Krång.
Misstas för föda
När plasten bryts ner bildas små partiklar som lätt sprids med vind och vatten och tas upp av djur i strandzonen och i havet. De kan misstas för föda och hamna i mag‑tarmkanalen, där de kan blockera, ge en falsk mättnad eller påverka energibalansen. Samtidigt kan plasten innehålla skadliga tillsatsämnen som frigörs och påverkar organismerna.
Även plastföremål som rep och fisknät, som kan ligga kvar länge och se relativt opåverkade ut, är i själva verket en pågående källa till mindre partiklar över tid.
– Våra analyser visade nästan ingen kemisk nedbrytning, men plast bryts ner fysiskt långt innan den bryts ner kemiskt. Det gör att mikroplaster kan bildas snabbt och ändå bli kvar länge i miljön, säger Anna‑Sara Krång.
Stränder är därmed inte bara platser där skräp samlas, utan också där mikroplast bildas och kan föras vidare ut i havet och in i näringskedjorna. Det gör att tidiga åtgärder är avgörande. Innan plasten blivit spröd går den att samla in som hela föremål, men efterhand ökar spridningen snabbt och blir svårare att stoppa.
Vid frågor, kontakta:
Anna-Sara Krång, anna-sara.krang@ivl.se, tel. 010-788 69 12
Forskningsprojektet Från strandskräp till mikroplast - IVL.se har finansierats av Formas och genomförts av IVL Svenska Miljöinstitutet i samarbete med RISE och Havets Hus i Lysekil.
