Kvix: Motivera din hjärna

Motivation kan vara ett av de mest missförstådda fenomen som finns. Det låter ofta som om motivation skulle kännas härligt och stärkande. Medan upplevelsen att vi saknar motivation ger oss skuld, skam och otillräcklighetskänslor. Många skulle vara hjälpta av att förstå hur motivation egentligen formar våra beteenden och hur allt genereras i hjärnan.

Till att börja med behöver vi inse att det är stor skillnad på livsnjutning och motivation. Livsnjutning handlar om förhållandet till det vi har, medan motivation handlar om förhållandet till det vi ännu inte har. Att vara motiverad för något innebär att vi med blotta tanken har skapat en stimulans i hjärnan orsakad av dopaminutsöndring i nervsystemet. Det känns härligt, men bara så länge vi upplever oss komma närmare målet för det vi vill ha. Sedan bygger den fortsatta stimulansen på att vi kan fortsätta toppa upplevelsen. Det är alltså ingen härlig njutning i sig, utan en njutning som bygger på en förväntan om att det ska bli bättre. Dopaminet som utsöndras är en ”vill-ha-mer”-molekyl som styr våra tankar, känslor och handlingar.

Motivation kommer att leda till att vi gör saker, sätter i gång saker och blir beroende av att saker ska fungera för oss. Handlingarna gör att dopaminet kompletteras av andra utsöndringar i kroppen som noradrenalin, adrenalin och till slut kortisol. Då upplever vi stress, obehag och en känsla av otrygghet. Det är nästan oundvikligt om vi tar oss för saker och vill någonting utöver att bara följa invanda mönster och rutiner. I det läget kommer vi att söka stabilitet, trygghet och därmed välkomna det bekanta och invanda. Det ger oss en lindring av obehaget och vi utsöndrar i stället härligt rogivande oxytocin. Många märker också hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster så snart dopaminnivån sjunkit och motivationen därmed har lagt sig. Det uppstår motgångar i den tidigare tänkta planen. Det är då oxytocinet ger den efterlängtade tryggheten av att göra som vi alltid gjort i stället för att pressa på med förändringar.

Lösningen är att förstå att motivationen i sig inte kommer att vara lustfylld, annat än i tanken på framtida resultat. Motivationen kommer oundvikligen att leda till en stressreaktion i kroppen som kan ge mer eller mindre obehag. Den som klarar att bränna igenom det obehaget och ändå fortsätta trots att det är motigt – den kommer att kunna uppnå ett nytt normalläge som inte längre känns ovant och ansträngande. Då kommer de nya vanorna bli de som till slut blir det bekanta för hjärnan och därmed utsöndra rogivande oxytocin. Det är livsnjutning.

Det stora hindret för oss alla är hjärnans signal om att obehag är detsamma som farligt. När vi förstår att obehag inte är farligt så har vi användning av motivationen när vi behöver den som bäst, det vill säga när vi ska ta oss igenom det oundvikliga obehaget som är vägen till livsnjutning.

När vi tror att motivation ska kännas härligt så förlorar vi den i det läget som vi behöver den.

Du kan läsa mer i den uppskattade boken Den analoga hjärnan i den digitala tillvaron.

Anna Tebelius Bodin