Konstgräs i nordiskt klimat – en fråga om hållbarhet

Fotbollsplaner med konstgräs är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv jämfört med naturligt gräs – i alla fall så länge materialet i konstgräsplanen återvinns och naturgräsplanerna klipps med fossildrivna gräsklippare. Det har forskare vid Linköpings universitet visat i en ny studie där man jämfört de olika planernas miljöpåverkan med hjälp av så kallade livscykelanalyser.

– Det nordiska klimatet ställer krav på fotbollsplanerna och det finns inte så mycket forskning på ämnet. Men det finns ett väldigt stort intresse från kommunerna i hållbarhetsfrågan och hur man ska tänka kring konstgräs kontra naturgräs, säger Mikael Säberg, doktorand vid Linköpings universitet och försteförfattare till studien som är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Cleaner Environmental Systems.

I Sverige finns 440 000 registrerade aktiva fotbollsspelare över 12 år som delar på cirka 5400 fotbollsplaner av större eller mindre storlek. Ungefär en fjärdedel har konstgräsmatta och den andelen växer. Sammanlagt täcker svenska fotbollsplaner en yta större än hela Lidingö kommun. Men hur ser det ut med miljöpåverkan av alla dessa planer?

Med hjälp av livscykelanalyser har Mikeal Säberg och hans kollegor vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, IEI, vid LiU, undersökt miljöpåverkan av produktion, underhåll och avveckling hos konstgräsplaner jämfört med naturgräsplaner. Analysen är gjord över en 10-, 20- respektive 30-årsperiod. Forskarna har kunnat visa att konstgräsplaner är ett mer miljömässigt hållbart alternativ – med vissa förbehåll.

Deras resultat kan ge vägledning för svenska kommuner som ska anlägga nya fotbollsplaner. Men samtidigt finns det många aspekter att väga in menar Emma Lindkvist, biträdande universitetslektor vid IEI, vid LiU:

– Först och främst bör man titta på behovet. Det vill säga hur planen ska användas. Ska det bara spelas matcher eller vara massor träningar? Är det många speltimmar med mycket träningar, då är konstgräs bättre för att den håller längre.

Utöver bättre tålighet går det också att spela på konstgräsplaner året runt vilket ökar tillgängligheten för idrottsföreningarna. Spel på naturgräsplan är begränsat till sommarhalvåret.

Livslängden för en konstgräsplan ligger på ungefär tio år. Sedan behöver den bytas ut då plasten i mattan och dämpningsmaterialet är för slitet. Naturgräs å sin sida anläggs en gång och underhålls kontinuerligt. Underhållet för de olika plantyperna skiljer sig och spelar stor roll för vilken miljöpåverkan de har.

– I produktionsfasen har konstgräset störst påverkan. Men naturgräset har störst utsläppsfaktorer kopplat till underhållet. Det handlar om dressning, gödsling, du ska klippa gräset flera gånger i veckan och det ska luftas med jämna mellanrum. Så det är många processer jämfört med konstgräs, säger Mikael Säberg.

Underhållet för en konstgräsplan är betydligt mer blygsamt och handlar om borstning en till två gånger i veckan, möjligen harvning en till två gånger i månaden och en årlig djuprengöring av granulatet som ligger mellan stråna.

Men hur var det då med förbehållen? Jo, en konstgräsplan är bara mer miljömässigt hållbar så länge gummigranulatet som ligger mellan stråna samlas ihop och återanvänds, och den gamla mattan skickas till värmeåtervinning. Underhållet av en naturgräsplan sköts idag ofta av bensin- eller dieseldrivna maskiner. Skulle maskinparken i stället elektrifieras ändras förutsättningarna och naturgräset blir mer miljövänligt.

– Det vi kan se är att såväl produktion av konstgräsplaner och underhåll av naturgräs kan och behöver förbättras för att utsläppen ska minska, säger Mikael Säberg,

Forskningen finansierades bland annat av Familjen Kamprads stiftelse.

Artikeln: Life cycle assessment of football fields in Nordic climates: Comparing artificial and natural turf systems, Mikael Säberg, Emma Lindkvist, Roozbeh Feiz, Patrik Thollander, Cleaner Environmental Systems Volume 19, publicerad online 4 november 2025. DOI: 10.1016/j.cesys.2025.100369

Fakta gummigranulat

I en konstgräsplan finns gummigranulat som är tillverkat av nermalda bil- och traktordäck. Dess syfte är att hålla plastgräset upprätt och ge stadga år planen. År 2031 införs ett försäljningsförbud av gummigranulat på grund av dess bidrag till utsläpp av mikroplaster i naturmiljön. Det skapar huvudbry för svenska kommuner som vill anlägga nya fotbollsplaner och frågan kräver mer forskning.

– Det pågår försök med biologiskt nedbrytbara material i stället för gummigranulat. Men än så länge har vi inte hittat något alternativ. De biobaserade alternativen fryser på vintern och det blir som asfalt, säger Mikael Säberg.

Kontakt

Mikael Säberg, doktorand, mikael.saberg@liu.se, 013-28 23 69

Emma Lindkvist, biträdande universitetslektor, emma.lindkvist@liu.se, 013-28 25 02