Skolk, skolskräck och hemmasittare – historiska perspektiv på frånvaro

Under de senaste åren har ordet hemmasittare blivit centralt i debatten om frånvaro i skolan, och ofta landar förklaringen i att det handlar om psykisk ohälsa. En ny studie har utforskat synen på skolfrånvaro mellan 1945 och 1975 – med hopp om att vi kanske kan lära oss något av historien.

– Debatten om ungas psykiska ohälsa har de senaste åren varit ganska alarmistisk, samtidigt finns det forskning som visar att vi idag har ett överdrivet fokus på diagnoser och medicinering. Vi ser ett behov att ge en historisk kontext, säger Thom Axelsson, docent i utbildningsvetenskap vid Malmö universitet.

I en ny studie har han tittat närmare på hur elevers skolfrånvaro problematiserats i Sverige ur ett historiskt perspektiv, från 1945 till 1975. Tillsammans med Anna Larsson vid Umeå universitet har han gått igenom anmälningar, utredningar och vetenskapliga artiklar om elevers skolfrånvaro under perioden.

Arv och omognad vanliga förklaringar

Från efterkrigstiden får skolan ett större ansvar för elevers hälsa. Något som framgår tydligt är också hur psykiatriska förklaringar tar allt större plats i utredningarna jämfört med tidigare.

– Skolk och så kallad “skolleda” förklaras under 1950-talet med biologi och nerver, det är inte ovanligt att man drar in familjens sjukdomshistoria i utredningarna. Det finns också exempel där man härleder elevens omognad till exempelvis en nervös moder eller dominant farmor, säger Thom Axelsson.

På 1960-talet utvecklas två spår för att beskriva elevers frånvaro. Å ena sidan talar man fortsatt om skolk och dåligt beteende, att man snattar eller går på bio istället för att vara i skolan. Å andra sidan förklaras vissa fall med det som kallas skolskräck eller skolfobi: att man vill gå till skolan men inte vågar. Beteendet börjar också kopplas i högre utsträckning till miljö än arv.

– Det här blir ännu tydligare på 70-talet, man lastar inte eleven på samma sätt som tidigare utan ser att problem i familjen kan påverka. Dialog får också större utrymme, säger Thom Axelsson.

Pendeln har svängt tillbaka igen

Under 70-talet börjar begreppet skoltrötthet användas. Familjens situation och miljön är faktorer som fortsatt får allt större utrymme när skolfrånvaron ska förklaras. Men under de senaste 20 åren har pendeln delvis svängt tillbaka, med ökade neurobiologiska förklaringar, enligt forskarna.

– Jag tror att vi behöver diskutera skolans uppdrag. Den nuvarande undervisningen är ofta individualiserad med ett tydligt fokus på kunskap, vilket gör att den sociala fostran hamnar i skuggan. Dessutom bidrar ju inte det förändrade medielandskapet till att barn och unga blir bättre på att interagera direkt, säger Thom Axelsson.

Kontaktuppgifter

Thom Axelsson, docent i utbildningsvetenskap. Mail: thom.axelsson@mau.se. Telefon: 040-665 86 45

Bakgrund: Läs mer om forskningen

Studien är en del av ett större projekt där forskare från Malmö och Umeå universitet undersöker skolhälsovårdens etablering och utveckling i Sverige. Tanken är att projektet ska bidra med en historisk bakgrund till hur skolan arbetar med elevers psykiska hälsa idag, och hur synen på barns och ungas psykiska hälsa påverkas av rådande vetenskap och sociala krav från skolan. Läs om forskningsprojektet:
Skolhälsovårdens psykokultur 1940–1990: Mellan skolutbildning och sjukvård

Ta del av studien om frånvaro i skolan:
Truancy, School Phobia, or School Fatigue? Understandings of Students' Absenteeism, 1945–1975

Inom ramarna för samma projekt finns även en nypublicerad studie om våld och aggressioner i svenska skolan 1947–1974. Ta del av studien om våld i skolan:
A History of Violence: Aggression and Relations in Swedish Schools 1947–1974