Det är kunskapsutbytet som är Almedalen.

Vecka 26 är en vecka media fokuserar på politikerveckan i Almedalen. Trots att den äger rum vecka 27... Man kan undra varför. Jo, rapporteringen vecka 26 går ut på att ifrågasätta offentliga instanser deltagande i så stor utsträckning som möjligt. Senast i dag kan vi läsa om SVT som går igenom och ifrågasätter svenska lärosätens deltagande.

Media, både på riksnivå och lokalt skriver gärna om vinpimplandet för skattepengar, nätverkandet och de resurser som myndigheter, kommuner och andra spenderar under veckan. Inte sällan med en underton som verkligen frågar sig ”Är det verkligen värt det?”

Ofta sker jämförelser vad Kommunen X skulle kunna få för de 131000 kronor de satsar, och ofta översätts det i antal utflykter på ett äldreboende, eller nya böcker för skolelever.

Att ifrågasätta är korrekt, även om jag kan tycka att de jämförelser som görs ofta haltar, inte minst i ljuset av att de allra flesta glömmer en viktig del av Almedalsveckan. Det glöms bort i reportagen och granskningarna innan veckan, de glöms bort under veckan, MEN, det är kanske det som längst hänger kvar och det som verkligen kommunen X kommer att ha nytta av då veckan är slut och som gör det varenda skattekrona som satsas

Jag pratar om kunskap och kunskapsutbytet.

Almedalsveckan är ett av landets största forum för kunskap och kunskapsutbyte. Den samlade kunskapen är enorm, och dessutom lättillgänglig. Ja, jag menar alla slåss om att få dela med sig av den kunskap och tankar kring en viss fråga som just de besitter.

Dessutom är Almedalsveckan en av få arenor där olika typer av kunskap blandas och accepteras och där igenom också kan befrukta varandra. Du kan i princip lyssna på en spjutspetsforskares akademiska kunskap och dennes forsknings senaste resultat om exempelvis sambandet mellan alkohol och kriminalitet för att i nästa ögonblick under samma session höra KRIS-medlemmens livshistoria om då han söp och stal. Det är kunskapsutbyte det.

Ju större Almedalsveckan blir, desto större blir kunskapsutbytet. Inte bara för de som är på plats, utan även för de som är hemma. Fler och fler seminarier och debatter websänds, eller dokumenteras och publiceras offentligt, vilket gör att veckan skapar en kunskapsbank, inte bara under vecka 27, utan för lång tid framöver.

Varför talar ingen om kunskapen som förmedlas och genereras?.

Om man nu i media ville göra jämförelser mellan insatsen för Kommunen X medverkan i Almedalen, varför inte jämföra med hur mycket kunskap man skulle kunna få på annat sätt. Att betala 131000:- till en konsult för en hemsnickrad, ej kvalitetssäkrad ledarskapsutbildning är det ingen som noterar. Inte heller om man köper in ett kvalitetssystem som ingen lär sig ordentligt osv. I jämförelse med detta kan 131000:- te sig som småpengar

Jag hävdar med bestämdhet att de flesta satsningar på Almedalsveckan är värda pengen, kanske speciellt för kommuner och myndigheter (läs skattepengar) under förutsättning att det är kunskapen som är anledningen att delta.

Och naturligtvis att kunskapen förvaltas och kommer verksamheterna till godo då väl veckan är över.

Låt oss tala mer om kunskap!