Det vetenskapsfientliga Sverige – inte bara foliehattar

När jag växte upp var något sant om det stod i tidningen. Senare blev det sant om man hört något på radio eller sett och hört det på tv. I dag är något sant om man läser det på webben. Människan har ett behov av att kunna referera till någon eller något då man förmedlat information, alltför att markera trovärdigheten i sitt budskap.

Men bara för att man kan hänvisa till någon eller något innebär inte det att budskapet automatiskt är sant. Det behöver de facto inte stämma ens lite grann utan kan rentav vara helt uppåt väggarna felaktigt.

Kunskap om vikten av att kunna värdera information och källor borde vara väl befäst i samhället i dag. Dessvärre får vi hela tiden bevis på att denna mest grundläggande kunskap och förmåga verkar vara helt frånvarande i många sammanhang. Och då avser jag inte enskilda individer som väljer att dela ett vinklat eller direkt falskt inlägg på sociala medier. Nej, denna brist på kunskap och intresse om det mest grundläggande i ett vetenskapligt förhållningssätt finns i stor utsträckning i många grupper i samhället. Det mest upprörande är dock att många politiker och beslutsfattare i offentliga verksamheter verkar tillhöra denna skara.

Bara under de första fem månaderna av 2016 har vi fått höra ett flertal exempel på när kommun, stat och landsting med hänvisning till hörsägen, tyckande, anekdoter och magkänsla, fattar beslut eller argumenterar mot vetenskapen och de vetenskapliga principer som bör vara en ledstjärna i det kunskaps- och välfärds-Sverige vi eftersträvar.

• I januari 2016 avslöjade Sveriges Radios vetenskapsredaktion att stora belopp skattemedel använts för att köpa pseudovetenskapen ”Kommunikologi”. En lära som inte finns vetenskapligt beskriven eller utvärderad, men som upphovsmännen sägs göra alla lyckligare inom alla områden.

• I maj 2016 avslöjar tidningen Arbetaren att Region Jönköping både köpt in, och själva bedriver utbildning i den av forskare utdömda metoden ”Human Dynamics”. Enligt Arbetaren anses den till och med ha rasbiologiska tendenser.

• I Åsele kommun i Västerbotten skall kommunfullmäktiges arbetsutskott i dag ta ställning till att göra en by i kommunen till ett lågstrålande område för att underlätta för personer som upplever sig elöverkänsliga. Detta efter ett medborgarförslag som stöttas av kommunens starke man, kommunstyrelsens ordförande Brage Sundberg, som enligt Västerbottens Folkblad fnyser åt det faktum att det saknas vetenskapligt stöd för att radiovågor från mobilmaster kan skapa negativa hälsoeffekter. Enligt VF menar han istället att ”fakta göms undan och väldigt stora ekonomiska krafter står bakom detta”

Det finns fler exempel då politiker och andra beslutsfattare vänder vetenskapen ryggen och i stället letar bevis och exempel som passar den egna uppfattningen, tron eller agendan, men det värsta är nog att de inte förstår att det är just det de gör.

Istället tror de att de fattar kloka beslut baserad på relevant information. Många lider helt enkelt av det man kan kalla omedveten inkompetens. Den som är ”drabbad” besitter helt enkelt inte nödvändig kunskap och förståelse för att inse att ens egen kompetens inom ett visst område är för liten eller helt frånvarande för att, i detta fall, kunna avgöra och värdera informationens tillförlitlighet.

Detta lämnar helt öppet till företrädare för pseudovetenskaper och irrläror att genom att kidnappa vetenskapliga begrepp, klä vinklade budskap i forskningens namn och genom gripande anekdoter få politiker och beslutsfattare att tro att informationen och budskapet är trovärdigt.

Det är detta som är farligt.

Det är detta som är en del av ett vetenskapsfientligt samhälle.

Det åligger ett stort ansvar för politiker och andra beslutsfattare som har till uppgift att bevaka individers välmående och hantera våra gemensamma skattemedel att lära sig grunderna i det som är ett vetenskapssamhälle och fatta beslut därefter.

Det är dags att de lär att allt inte är sant bara för att det stod i tidningen!