Det handlar om syftet Eva Rusz!

Den som känner mig, eller bara känner till mig, eller bara läst något av det jag skrivit i böcker eller på min blogg, vet att jag är det förste att framhålla vikten av att avmystifiera och förenkla psykologin. Därför har jag tämligen oreserverat hyllat de möjligheter som givits den senaste tiden att visa upp praktisk psykologi och psykoterapi i media. Dock med reservationen att det bör vara adekvat utbildad och legitimerad personal står för kunskapen och innehållet.

Åsikterna har varit delade, inte minst kring programmet ”Par i terapi”, som sänts i SVT och är producerat av SVT Dokumentär där Leg Läkaren och Leg Psykoterapeuten Poul Perris hjälper par med sin relation. Även här har jag sällat mig till hyllningskåren.

Nu måste jag dock ställa mig på andra sidan, byta lag eller vad ni vill.

Leg Psykologen och Leg Psykoterapeuten Eva Rusz ger i sitt program i Radio 1 en tidigare morddömd person möjligheten att ”gå vidare” genom att i Radio erhålla ett samtalsstöd, eller kanske psykoterapi. Det här gillar jag inte!

Det är många andra som inte heller gillar det. Det är många krönikor, debattartiklar och spaltmetrar som de senaste dagarna ägnats åt att förkasta detta, främst med argument som kopplas till respekten för anhöriga till mordoffret och till andra brottsoffer i liknande situation. Rusz kritiseras även för sitt sätt att bedriva terapin där hon anses lägga sig i skuldfrågan och brottsrubriceringar, senast i torsdagens SVT Debatt.

Min huvudsakliga invändning är dock en annan.

Syftet

Varför gör Eva Rusz detta?

Eva Rusz anför ett antal skäl:

-att den morddömde har vänts ryggen av psykiatrin, att han inte får någon hjälp. Det är ett jättebra skäl att hjälpa någon. Men varför i radio. Om Eva Rusz bara vill hjälpa denne man så kan hon göra det på sin egen mottagning och inte i en radiostudio.

-att han vill komma vidare. Det finns inga studier som visar att man kommer vidare mer effektivt om man får terapi i radio. Även här hade Eva Rusz kunna ta med sig mannen till sin mottagning och därifrån gått vidare.

-att barnen till den dödade kvinnan (hans tidigare fru) skall kunna få en förståelse för vad som hänt genom att lyssna på programmet. För det första är det upp till dem att själva avgöra när de vill förstå, och jag tror faktiskt inte att barnen som hittills inte velat ha kontakt med honom, helt plötsligt skulle ratta i frekvensen till Radio 1 bara för att han får terapi i radio.

-att det finns ett allmänintresse kring hur en mördare ser på sin gärning. Detta är det enda argument som faktiskt håller.

Men i mina ögon finns det ytterligare ett syfte:

Konkurrensen om det mediala ljuset

Det har tagit lång tid, men helt plötsligt har media öppnat dörren för psykologin på allvar. Par i terapi blev den stora snackisen och nu gäller det att hänga med.

Snart har tåget gått.

Eva Rusz har länge haft en position som expert i flertalet media och har i mina ögon varit en företrädare för hur vi psykologer bör förhålla oss. Raka, enkla och tydliga. Därav hennes popularitet hos media.

Men nu finns helt plötsligt fler psykologer med dessa egenskaper och nu har det snabbt blivit konkurrens om utrymmet i media.  Och när konkurrens uppstår kring det mediala rampljuset, så är det lätt att gå i fällan att söka mer extrema vägar för att spotlighten skall riktas på en själv.

Som kanske att erbjuda radiosänd terapi för en morddömd.