Blogginlägg -
Etikdiskussion om "Par i terapi" - självmål av media.
SVT´s nya serie ”par i terapi” har väckt en hel del känslor ute i landet. Inte minst i psykologled. På en intern sida för psykologer på Facebook, har över 200 kommentarer strömmat in. Serien har även flitigt diskuterats i såväl dags- och kvällspress, som i morgonsoffor och debattartiklar och krönikor, där det finns två sidor.
Den ena sidan hyllar tanken om att lyfta fram terapin i offentligheten för att avmystifiera den, och den andra, och mest högljudda sidan lyfter fram en bristande etik från såväl Psykoterapeutens som SVT´s sida.
Jag kan tycka det är ganska ironiskt att etikfrågan blir så stor i detta fall. Jag tycker att detta är den mest etiska och professionella produktionen där den vanliga människan exponeras inför stora tittarskaror någonsin
Det jag menar är att när det för en gångs skull faktiskt är adekvat utbildad personal som hjälper folk i rutan så blir det ett himla liv. Poul Perris är dubbel-legitimerad, dels som läkare och dels som psykoterapeut. Det innebär att han står under Socialstyrelsens tillsyn för den verksamhet han bedriver, inklusive sina terapier i SVT. Paren han behandlar har möjlighet att anmäla honom om de anser sig felaktigt behandlade, och Perris har sin läkaretik att följa.
Detta till skillnad mot andra produktioner, där vanliga människor exponerar sig för Sveriges alla TV-tittare. Varför blir det inget ramaskri att två privatekonomer hanterar människors känslor i Lyxfällan. Varför uteblir debattartiklarna när en snickare ger råd hur par skall kommunicera i Arga Snickaren och varför är det så tyst i granskande media när självutnämnda livscoacher och självkänsloexperter i tid och otid ger råd till hjälpsökande människor i diverse magasinprogram? I dessa produktioner är deltagaren synnerligen utlämnad. Det finns inga skyddsnät eller möjligheter för deltagaren att agera om man känner sig dåligt behandlad.
Att media tillåter lekmän att kvacka inom områden de inte alls bemästrar och att inte våga se problematiken i det, är kanske det som verkligen är oetiskt och bör lyftas fram i debatten.
