Blogginlägg -
Så bra att det blir dåligt - om det Perfekta paret
"Appereance is everything" brukar man använda som begrepp då det viktiga är hur man uppfattas av andra. De senaste 10 åren har det blivit allt mer viktigt hur man som par uppfattas. Man skall framstå som lyckade, ha nyrenoverat kök och gärna ett bra jobb med internationell profil. Ingen större fara, men vad händer om vi känner att vi måste framstå som perfekta, hela tiden, även mot vår partner?
I showen "Ljust och fräscht" berörs detta fanomen, även om man främst fokuserar på vårt hem och kanske det materiella. Dock är man inne på området som handlar just om hur viktigt det är att vi utåt är perfekta. Det som har börjat hända de senaste åren är att man som psykolog börjat träffa par som även gentemot varandra upplever det viktigt att framstå som perfekta och problemfria. Paret upptäcker att de i soffan sitter och pratar om hur bra allt är på jobbet, använder klyschor som "det rullar på" och "Körigt men kul". De kommer också på att de slutat tala om saker som berör dem och att de har blivit två statister i sitt eget förhållande.
Jag menar, visst, vi lever i ett ganska ytligt och meteriellt samhälle, så jag köper att vi utåt, mot våra arbetskamrater, grannar och bekanta vill visa att vi är lyckade. Det är liksom så det fungerar, men skall det verkligen vara så i våra nära relationer?
Vad hände egentligen med förhållandet. Skall inte det vara den den relation, plats, konstruktion, där man skall känna sig hemma och så pass trygg att man skall kunna blotta sig jälv, hur man mår och de bekymmer man eventuellt upplever?
Som psykolog har man mött par som gentemot varandra visat upp så ytliga fasader att man har svårt att tro det man hör och ser. Är kanske detta förlängningen av det materiella och ytliga samhället, att den närmaste relationen enbart blir en social konstruktion som är en del i att visa sig lyckad utåt, eller kanske det skall vara så här.
Vad tycker du?
________________________________________________________________________
Illustrationen är ritad av NIklas Eriksson, Obbola och är hämtad ur boken "13 typer av par - och vad de säger till psykologen", av Mattias Lundberg och Anders Wahlberg, Liber 2011
