Alldeles nyss nåddes vi av beskedet att professor Hans Rosling har gått bort. Rosling har under många år varit den allra främsta företrädaren för populärvetenskaplig kommunikation från forskarvärlden. Han har på ett engagerat sätt, med pedagogisk skicklighet och grafisk tydlighet visat på vikten av att låta vetenskap och fakta styra samhällets olika vägval.
Inrätta två till tre professurer i populärvetenskaplig kommunikation. Genom att göra dem konstnärliga kan utnämning göras baserad på sökandes populärvetenskapliga produktion och inte på vetenskapliga meriter som annars sker.
Att presentera forskning på ett enkelt och tydligt sätt har sina utmaningar. Inte minst för oss forskare som ofta är beroende, eller åtminstone hjälpta, av media för att vår forskning ska nå ut och kommuniceras på ett begripligt sätt ut i samhället. Dessvärre blir det inte sällan fel, och ofta blir rubriker helt vilseledande när media ska försöka presentera ett forskningsresultat eller nya rön.
Inte minst under sommarens nyhetstorka är det trångt i morgonprogrammens soffor, där en blandning av experter presenterar och tillfrågas om något de anser vara en framgångsfaktor för vårt välmående. Lika ofta kan vi läsa i kvällstidningarna om någon idé som ”bygger på forskning” eller på ”vetenskapliga studier” och får oss att tro att det som presenteras är helt sant och inte går att motsäga.
