Politikers sjunkande förtroende är en av samtidens omdiskuterade kriser. Det mäts i undersökningar, det diskuteras i tv-soffor, och det fyller flödena på sociala medier. Folk suckar och skakar på huvudet åt politiker som verkar leva i en parallell verklighet, där de glider undan frågor, skyller på andra eller bollar ansvaret vidare till någon kommande utredning. Men är det konstigt att förtroendet
Det är något med texter som skrivs runt årsskiften. De har en tendens att bli något pompösa och fyllda av allmänmänsklig reflektion över livets stora frågor och det här är en sådan text. Min avsikt var att undvika det där lite pretentiösa anslaget, men det är svårt. Så, jag ber om ursäkt för det redan här, och börjar:
De senaste tio åren (plus/minus x antal år) har vi belönat de som tar plats.
Jag vill egentligen inte tro att kommunala tjänstemän är så korkade att de på allvar tror på produkterna de köper. Men när man gång på gång försvarar beslut som uppenbarligen är felaktiga och inte kan visa att man förstår och agerar på kritiken, kanske jag ändå måste ompröva den uppfattningen.
I dagens arbetsliv pratas det allt oftare om ”psykologisk trygghet”. Föreläsare och konsulter slänger sig med termen som om det vore en helt ny nyckel till framgångsrika team och blomstrande organisationer. ”Psykologisk trygghet” handlar om att skapa en arbetsmiljö där människor vågar ta risker, uttrycka idéer och erkänna misstag utan rädsla för att bli förlöjligade eller bestraffade. Det låter ju
I olika sammanhang pratas det ofta om psykopater som potentiella hot mot välfungerande arbetsplatser. Media och föreläsare förmedlar bilden av psykopaten som en hänsynslös manipulatör, en osynlig fiende som lurar sig in i företag och saboterar för både kollegor och organisationens mål. Det är en lockande berättelse, och intresset för ämnet växer med mängder av böcker, föreläsningar och kurser om ”
Genom att använda konkreta psykologiska metoder och fokusera på att förändra invanda beteenden kan industrin skapa en arbetsmiljö där anställda är mer närvarande och medvetna om riskerna.
I går tisdag offentliggjorde Sveriges Radio vem som tar över huvudrollen som psykolog i långköraren ”Radiopsykologen” i P1. Med jämna mellanrum har psykologen bytts ut och när det nu var dags igen så visade det sig att Sveriges Radio till ny psykolog i ”Radiopsykologen” valt en…..läkare! Ja, du läste rätt. Den nya ”radiopsykologen” är alltså läkare och inte en legitimerad psykolog.
Under lång tid har vi blivit matade med att vi ska vara mer i nuet. Kanske peakade detta för några år sedan då många hade ”Carpe Diem”-tavlor över köksbordet och ”Fånga dagen” inristat i tvålen på gästtoaletten. Vi har fått lära oss att andas på rätt sätt samt att se komplexiteten i ett russin. Det är fortfarande inne att åka på retreats, köra yoga i omöjliga positioner och glömma morgondagen. Mån
Innan du blir allt för provocerad av rubriken vill jag verkligen betona att jag inser att denna jul kan bli påfrestande för många. Personer som till vardags är ensamma kan bli ännu ensammare och personer som vanligtvis är beroende av släkt och vänner för sitt julfirande kan bli helt utan jul i år. MEN, med det i minnet vill jag lyfta en annan tanke....
I tider av kris och osäkerhet i omgivningen så ställs ofta kraven på handlingskraft hos chefer och ledare. Under pandemin har detta märks extra tydligt inom offentlig sektor där personal inte bara riskerar själva drabbas, utan även får dra ett stort och tungt lass för att minska konsekvenserna av den.
När stora krav ställs, både inifrån organisationen och utifrån, inte sällan genom media, blir
Många underskattar hur den psykiska hälsan påverkar en. Det är särskilt tydligt inom familjebehandling, när elever har problem i skolan eller det är olika konflikter inom företag. Frågorna roterar då kring allt runt människan, som arbetsbelastning, miljön, människorna. Många glömmer ställa den mest grundläggande och viktigaste frågan: Hur mår du eller personen i fråga?
Låt mig gissa. Du sitter där med lite extra jobbångest nu. Speciellt du som så många andra går tillbaka till jobbet på måndag efter en lång och skön semester. Du sitter där med en klump i magen, med tankarna på alla de krav som kommer att ställas på dig och allt det där som du borde gjort i innan sommaren. Det är rätt åt dig!
