Att det Sture Bergwall blivit utsatt för i samband med utredningarna av de mord som han först dömts och sedan friats för, är en skandal av ojämförliga mått är nog de flesta ense om. Det är en så unik händelse att det är svårt att ens tänka sig att jämföra Bergwalls situation med något annat och jag inser därför att min jämförelse nedan kan framstå som provocerande.
Jag likt många andra ägnade tisdagskvällen till att titta på programmet Veckans brott och dokumentären Kvinnan som skapade Thomas Quick i SVT1. På sociala media och inte minst på Twitter kunde jag också följa hur skribenterna dels chockades över det de såg och hörde, men också hur man i princip ville bannlysa och nästan förbjuda användandet av begreppen ”bortträngda minnen” och ”psykoterapi”
Som både psykologkollega och kollega i den akademiska världen, om än på annan ort, så vill jag uppmana dig Sven Å Christiansson, att börja berätta din sida av det som beskrivs i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga".
Efter att ha läst Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” och följt med i turerna kring Sture Bergwall –affären, kan jag direkt konstatera att det inte precis har varit någon av de bättre marknadsföringsåtgärderna för psykologin som vetenskap och som metod, och definitivt inget som höjt statusen för oss psykologer.
