Även om Thomas Erikson och hans förlag tjänat stora pengar på ”Omgiven av idioter”, är det inte de som är de största vinnarna på färglåde-hypen. Den ekonomiska industrin kring DISC och de fyra färgerna är så mycket större än boken. Denna del av min bloggserie handlar om vart pengarna går och var pengarna kommer ifrån.
Nu kommer boken "Det är sant - det stod ju i tidningen" - en bok om hur du undviker att bli lurad, där författarna Docent Mattias Lundberg och Fil Dr Stefan Söderfjäll avslöjar de knep som olika påverkare använder för att få politiker, inköpare, media och den enskilde individen att älska deras budskap.
När jag växte upp var något sant om det stod i tidningen. Senare blev det sant om man hört något på radio eller sett och hört det på tv. I dag är något sant om man läser det på webben. Människan har ett behov av att kunna referera till någon eller något då man förmedlat information, alltför att markera trovärdigheten i sitt budskap.
"Om kommunikologin, dess upphovsmän och företrädare är seriösa i att vilja dela med sig av sin disciplin torde det vara i deras intresse att faktiskt möta denna kritik genom att tillhandahålla nödvändig information istället för att komma med personangrepp och direkt felaktiga påståenden."
"Försäljarna av pseudovetenskap är tämligen skickliga, men hur mycket man än vill kan inte dessa skuldbeläggas för sina försök att tjäna pengar. Nej, ansvaret ligger helt och hållet på den upphandlande verksamheten. Det är den som ska vara tillräckligt kompetent att utforma ett upphandlingsförfarande som omöjliggör för pseudovetenskapen att smyga sig in i de offentliga verksamheterna."
Under veckan som gick sände Sveriges Radio en serie där man granskade pseudovetenskapen "Kommunikologi". Jag och flera andra forskare medverkade och delgav vår syn på varför Kommunikologi ska ses som pseudovetenskap. Måndag den 18/1 klockan 14.00 kommer jag att sända Psykoprat på Periscope och utveckla varför det är problematiskt med Kommunikologi och andra pseudoläror.
Att det Sture Bergwall blivit utsatt för i samband med utredningarna av de mord som han först dömts och sedan friats för, är en skandal av ojämförliga mått är nog de flesta ense om. Det är en så unik händelse att det är svårt att ens tänka sig att jämföra Bergwalls situation med något annat och jag inser därför att min jämförelse nedan kan framstå som provocerande.
I torsdagens Nyhetsmorgon uppmärksammades den nya folkhögskoleutbildningen för elitidrottare som ges av Bosöns Folkhögskola. Utbildningen är en idé från golfspelaren Helen Alfredsson och syftar till att bland annat till skapa möjligheter för elitidrottare att hålla sig kvar inom idrotten även efter karriärens slut.
Det psykologiska området är fyllt med sanningar och löften. Löften om att just metoden ”X” ger goda resultat och kommer att förändra dig som individ och organisation till det bättre. Är det verkligen sannolikt att det skulle vara så? Om någon metod är bäst, borde det rimligare finnas någon som är sämre, och till och med sämst.
"Boken upplevs som ett försök att orientera sig i ett landskap som inte ens författaren vet vilket det är. Dessutom saknar han såväl karta, kompass och GPS:en verkar ha slut på batterier. Istället förlitar han sig på alla de stigar som trampats av andra under många år, men han går vilse i alla stigkorsningar och vet till slut inte vart han är."
Förespråkarna för Kommunikologin hävdar att ”läran” påverkar/fungerar i ett synnerligen brett fält. Om en metod/lära/kompetens gör anspråk på att fungera inom så vida fält ställer det krav på att man verkligen kan bevisa sina teser. Problemet med Kommunikologin är bara att man inte ger någon utomstående möjlighet att göra en granskning dessa påståenden/bevis..
Då och då ploppar det upp ett antal hemmasnickrade psykologiska ”metoder” som lovar underverk för de som använder dem. Dessutom har de ofta namn som leder en till tron på något närmast magiskt. Ett begrepp som nu marknadsförs hårt är ”kommunikologi”.