"Har skrivandet förändrat dig?" var det någon som frågade mig för ett tag sedan. Ja, det har förändrat mig på alla sätt och vis. Känslomässigt, psykiskt och till och med fysiskt har det förändrat mig. Det har även förändrat vänskapsrelationer. Jag har förlorat ett par, men fått många nya, och hittat tillbaka till några barndomsvänner.
Att hantera sorg är alltid svårt. Men att möta den i 30-årsåldern, som småbarnsförälder, är kanske ännu svåra
I april 2014 kommer Anna Lönnqvists efterfrågade relationsroman Tills kärleken skiljer oss ut på Ordberoende förlag. Ännu ett intressant författarskap knyts därmed till förlaget.
Utmaning 2014 - Hur skapa ett manus med the It Factor - 12 författartips av Pebbles Karlsson Ambrose Är det din stora dröm att bli författare? Att ditt manus ska passera nålsögat bland de tusentals manus som förlagen får in varje år och sedan hårdlanseras ute på bokdiskarna? Du är inte ensam. Många känner sig kallade och få lyckas.
Åsa Älvebrand debuterar i mars med diktsamlingen "I ensamhetens väntrum"
I romanen ställs frågor kring det "perfekta" livet? Varför är ytan viktigare än innehållet? Hur mycket kan du ta för att få bo i en fin villa, med en partner som tjänar mycket pengar? Vems karriär är viktigast?
Jag började tänka tillbaka på dagen då mitt andra barn föddes. Jag minns sköterskan som inte ville hjälpa mig när jag bad om hjälp. Jag minns en annan sköterska som sa åt mig att sluta sjåpa mig när jag inte kunde gå, för att min höft satt fel. Jag minns tårar av frustration över att – åter igen – inte bli hörd och sedd. Minimerad. Men starkast minns jag de andra. De som såg mig. Tack!
Foto är ett aktuellt ämne som berör oss alla. ”Både jag och Vanja är glada för detta”, skämtar författaren Eva Rydinger som skrivit romanen Fotografen som tar upp detta aktuella ämne.
Vissa som läser min bok "Leva Älska Le -Min resa genom sorgen" får en uppfattning om att den är för ljus. Att det är orealistiskt att jag kunnat se så ljust på sorgen. Flera önskar att man hade fått ta del mer av mitt mörker. Men när jag skrev manuset befann jag mig i ett konstant mörkret. Det var så mörkt att jag inte ens såg det svarta. Mörkret var det enda som var fullständigt klart och givet.
En föreläsning om behovet av att få stöd som anhörig, om sorgearbetet som ensamstående småbarnsförälder och vägen tillbaka. "Vi levde som en lycklig familj i vårt radhus. Men min man fick ont i ryggen. Det onda var en tumör i ryggraden. Efter ett och ett halvt års kamp förlorade han mot cancern och i gryningen på vår bröllopsdag dog han i mina armar. Bredvid oss fanns våra två små barn.”
I maj debuterade jag med min skönlitterära roman Fotografen. Jag tillhör alltså promillen som passerar nålsögat och når den där drömmen som många (1 av 3 svenskar sägs det) bär på; Att skriva och få sin bok utgiven. Jag bör alltså vara lycklig och nöjd, och ja, det är jag. Nu är jag det. Vad jag aldrig tänkte på fram till utgivning var hur detta faktum att vara utgiven skulle kännas.
Konsekvenser av att dö får vi följa Anne-Sofie, vars resa tar sin början i Nederländerna men leder tillbaka till Sverige och en ny förlossning där allting hon kämpat för att komma över kommer tillbaka. De själsliga såren som nyss börjat läka slits upp igen och skräcken, rädslan och alla traumatiska minnen kommer tillbaka med dubbel styrka. Hon hamnar hos Auroragruppen och blir inte hörd.
