Blogg: Rocky Mountain Institute recenserar batterier som energilager

Forskningsinstitutet och tankesmedjan Rocky Mountain Institute (RMI) släppte förra veckan en studie om ekonomin i batterier som energilager. Deras två viktigaste slutsatser var att distribuerade batterier på hushållsnivå ”innanför elmätaren” kan bidra med mest till elsystemet och att flera nyttor bör kombineras för att batteriet ska bli så kostnadseffektivt som möjligt.

Med ökad integration av förnybar variabel elproduktion ökar behovet av lösningar för att hantera variabiliteten och oförutsägbarheten i elproduktionen. Energilager av olika teknologier är en av de smarta tekniker som kan göra elnäten smartare och mer tåliga för högre andel förnybar variabel elproduktion.

RMI har gjort en genomgång av batteriers olika nyttor och vilka aktörer som kan ta del av dessa. De har hittat 13 nyttor som batterier kan göra för energisystemet och där de olika nyttorna påverkar tre olika intressentkategorier. Kategorierna är i stora drag elkunden, energibolag och energimarknadsaktörer. Vidare kan energilager vara placerade på olika nivåer i elnätet där transmissionsnätet är så högt upp som det går, hos elkunden lägst ner och i distributionsnätet däremellan. RMI konstaterar i sin rapport att ju längre ner i nätet energilagret är placerat desto fler nyttor kan det bidra med till systemet i stort. Ett batteri som är placerat ”innanför elmätaren” hos elkunden kan tekniskt sett bidra med alla 13 nyttor även om regelverken inte tillåter ett fullt utnyttjande i dagsläget.

Många batterier som används idag är kraftigt underutnyttjade. När ett batteri bara används till en enda nytta är de oftast inaktiva och därmed oanvända under mellan 50 och 95 % av sin livstid. Vid de tidpunkter då batteriet inte behövs för sitt primära användningsområde kan de användas till de 12 andra nyttorna.

När det kommer till värdet av tjänster från batterier kan detta variera stort mellan olika marknader. Variationerna beror på allt från tekniska variabler och begränsningar i användningsområden till regelverk och själva energimarknaden. Rapporten presenterar fyra användarfall i USA med olika primära användningsområden och flera sekundära. Casen beskrivs lättförståeligt i rapporten men sammanfattningsvis kan man konstatera att batteriet i tre av fyra fall blir kostnadseffektivt tack vare att flera användningsområden kombineras. I det fjärde fallet blir batteriet inte kostnadseffektivt alls. Ett exempel på ett av de kostnadseffektiva casen är då ett batteri används i hemmet, innanför elmätaren. Primärnyttan här är att öka hushållets egenkonsumtion av solkraften som produceras från solcellerna på taket. För sekundärnyttorna är batteriet aggregerat med andra batterier och bidrar med bland annat balanskraft och frekvensreglering till energibolagen. Här utgör primärnyttan bara en tredjedel av den totala intäkten av batteriet, vilket visar på att kombinationen av flera applikationer är av stor vikt.

RMI identifierar några barriärer som hindrar utvecklingen och utnyttjandet av energilagrens fulla kapacitet. För det första behövs regelverk som låter batterier innanför elmätaren spela på samma spelplan som stora centrala elproducenter. Regelverken behöver tillåta energibolag att använda de många nyttor som ett eller flera batterier på hushållsnivå kan bidra med samtidigt som batterierna utgör sin primärnytta för hushållen. Energibolagen i sin tur bör se om sina affärsmodeller och tariffer för att tydligare möjliggöra för att ta del av värdet av distribuerade resurser, såsom elproduktion och energilager, på samma sätt som av centraliserade resurser.

Ett sätt att i Sverige möjliggöra för att ta vara på fler nyttor av energilager är att möjliggöra för affärsmodellen ”aggregator”. En aggregator är en aktör som samlar många små laster, elproducenter och energilager (som kan räknas både som last och elproducent) och då kan bidra med dessa resurser för till exempel frekvensreglering. Ett hinder för att etablera aggregatorer i Sverige är att det bara är de 32 företag som är balansansvariga i Sverige som får delta på reglermarknaden idag. En annan utmaning är att de bud som läggs på reglermarknaden måste vara minst 10 MW i SE1-3 och 5 MW i SE4. Detta är relativt stora volymer att komma upp i med hjälp av små enheter. I Tyskland har minsta budvolym för primärregleringen minskats till 1 MW för att möjliggöra för nya mindre aktörer, vilket skulle kunna vara en möjlighet även för Sverige.

Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om vem som ska äga ett energilager i Sverige.

RMI:s rapport kan laddas ner från deras hemsida via denna länk.

/ Malin Hansson, projektledare Power Circle

Bild: Rocky Mountain Institute