Hundratals växtarter har redan utrotats – vad spelar det för roll?

För första gången har forskare vid Royal Botanic Gardens, Kew i Storbritannien, och Stockholms universitet analyserat all information om växtutrotning som dokumenterats från hela världen. Resultaten, som publiceras idag i tidskriften Nature, Ecology & Evolution, visar hur många växter som har dött ut under de senaste 250 åren, vilka de är, var de har försvunnit ifrån och vad vi kan dra för lärdomar för att förhindra framtida utrotning.

Studien bygger på unika data från fältarbete, litteraturstudier och herbarier som sammanställts under tre decennier av Kew-forskaren Rafaël Govaerts. Den visar att 571 växtarter har försvunnit i modern tid, det vill säga de senaste 250 åren. Det är fyra gånger fler arter än de som finns listade i den nuvarande förteckningen av utdöda växter. Det är också mer än dubbelt så många som de arter av fåglar, däggdjur och groddjur som har registrerats som utrotade.

– De flesta kan nämna ett däggdjur eller en fågel som har dött ut under de senaste århundradena, dronten är nog det mest kända exemplet, eller den asiatiska floddelfinen som ansågs utdöd så nyligen som 2006. Men det är inte många som kan säga namnet på en utdöd växt. Den här studien ger oss för första gången en översikt över vilka växter som har dött ut, varifrån de har försvunnit och i vilken takt det har skett, säger Aelys Humphreys, biträdande lektor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP) vid Stockholms universitet.

– Vi hör ofta talas om de arter som hotas av utrotning, inte minst genom IPBES-rapporten som publicerades för några veckor sedan av FN:s expertpanel för biologisk mångfald som uppmärksammade att uppemot en miljon växt- och djurarter hotas av utrotning. Men de siffror vi nu har tagit fram är för växter som redan har försvunnit, så den här studien ger en helt ny insyn i den utrotning av växter som har skett i modern tid.

I studien har forskarna kommit fram till att utrotningen av växter har skett upp till 500 gånger snabbare än vad som har varit en normal förlust av arter under jordens historia. Även djur försvinner med en mycket högre hastighet än normalhastigheten, minst 1 000 gånger snabbare, och forskarna tror att siffrorna för växter är underskattade.

Träd och buskar har störst risk att försvinna

Enligt studien sker utrotningen av växter snabbast på öar, i områden med medelhavs- eller tropiskt klimat, till exempel på Hawaii och i Sydafrika – det vill säga områden med hög artrikedom och många unika arter som är sårbara för människans aktiviteter. Det visade sig också att vedartade växter, som träd och buskar, och arter med mycket begränsad utbredning har störst risk att försvinna. Sådana växter fanns bara i ett litet geografiskt område och var till exempel begränsade till en enda ö, som Hawaii i Stilla havet eller Madagaskar i Indiska oceanen.

– Eventuellt kan det bero på att träd och buskar kan ha mindre fröbanker än örtartade växter, en del träd behöver också leva väldigt länge innan de börja fortplanta sig, det vill säga innan de blommar och sätter frö, vilket betyder att deras generationstid är mycket längre än för örtartade växter. Men en till viktig orsak är antagligen att vi vet mer om träd och buskar än om örtartade växter. Den bättre kunskapen gör att vi har bättre förmåga att bedöma om en art dött ut.

Resultaten tyder på att den ökade utrotningshastigheten kan bero på att arters livsmiljö förändras, vilket i sin tur kan bero på allt från insamling av växter till skogsavverkning. De arter som är extra känsliga för sådana aktiviteter är de som är begränsade till ett enda visst område.

För att kunna förutspå framtida utdöenden menar forskarna att det är viktigare att veta var en växt lever än vad det är för typ av växt. Det betyder, till exempel, att det är viktigare att veta om en växt finns på en ö, än om växten är en ros, en orkidé eller en palm. Förändringar i livsmiljön brukar nämligen utplåna de flesta ursprungliga växter, oberoende av deras egenskaper.

Studien visar också att så kallade ”hotspots” av biologisk mångfald, det vill säga områden med exceptionellt hög artrikedom, med många unika arter som dessutom är utsatta för omvälvande livsmiljöförändringar, är viktiga för att förstå globala mönster för utrotningen i dag och i framtiden.

Hoppas på insatser för bevarande

Forskarna hoppas att studien kan bidra till att förhindra framtida utrotning och att de data som har tagits fram kan användas för olika bevarandeinsatser, framförallt i områden där växterna och mångfalden är mindre kända, som till exempel i Afrika och Sydamerika.

– Växter påverkar allt liv på jorden, de förser oss med syret vi andas och maten vi äter, de utgör ryggraden i världens ekosystem. Att växter dör ut är därför dåliga nyheter för alla arter, säger Eimear Nic Lughadha, medförfattare och bevarandeforskare vid Royal Botanic Gardens, Kew.

– För att kunna stoppa utrotningen av växter behöver vi inventera alla växter över hela världen. Att namnge nya arter är en viktig pusselbit i bevarandet av vår dyrbara natur för kommande generationer. För att kunna göra detta behöver vi stödja herbarier i deras arbete med floror och vi måste lära våra barn att se och känna igen de växter som finns runt omkring dem. Världen kommer alltid att behöva botanister, kanske mer nu är någonsin, säger Maria Vorontsova, medförfattare och forskningsledare vid Royal Botanic Gardens, Kew.

Mer information
”Global dataset shows geography and life form predict modern plant extinction and rediscovery”, är skriven av Aelys M. Humphreys, Rafaël Govaerts, Sarah Z. Ficinski, Eimear Nic Lughadha och Maria S. Vorontsova och publiceras i tidskriften Nature, Ecology & Evolution.

Kontakt
Aelys Humphreys, biträdande lektor vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), Stockholms universitet
Telefon: 08-16 37 71 (arbete) 076-347 2778 (privat mobil)
E-post: aelys.humphreys@su.se

Forskarna vid Royal Botanic Gardens, Kew, nås via Kew Press Office:
+44 (0)20 8332 5607
pr@kew.org
Hemsida: www.kew.org

Fler pressbilder finns att hämta här: https://we.tl/t-rXRIeE12E1