Nytt 15 kap. i miljöbalken – detta behöver företag veta om de nya avfallsreglerna

Den 1 juli 2026 fick miljöbalken ett nytt 15 kapitel. Det tidigare kapitlet ”Avfall” har ersatts av ”Avfall och förebyggande av avfall”. Redan rubriken visar riktningen: fokus ligger inte bara på hur avfall ska hanteras, utan också på att förebygga att det uppstår och att använda material och resurser mer effektivt.

Det nya 15 kap. är en del av reformeringen av den svenska avfallslagstiftningen. Många bestämmelser från det tidigare kapitlet har förts över oförändrade eller med mindre justeringar, samtidigt som kapitlet har fått en ny struktur och paragrafnumrering och vissa regler har ändrats i sak.

För företag finns därför anledning att se över både lagförteckningen och rutinerna för avfallshantering.

Tydligare fokus på förebyggande och cirkulär ekonomi

Det nya kapitlet har fått en uttrycklig syftesbestämmelse om att främja avfallsförebyggande åtgärder, resurseffektiv avfallshantering och hushållning med material och råvaror.

Det är en tydlig signal om att avfallsfrågan inte bara handlar om vad som händer när något redan har blivit avfall.

För företag blir därför frågan inte bara:

Hur tar vi hand om vårt avfall?

utan också:

Hur kan vi minska mängden avfall från början och använda materialen bättre?

Det kan handla om att minska spill och kassationer, återanvända emballage och material, skapa returflöden eller sortera bättre för att öka materialåtervinningen.

Kontrollera inte bara transportören

En viktig praktisk fråga i det nya kapitlet gäller vad som händer när ett företag lämnar sitt avfall till någon annan.

Kravet på att kontrollera mottagaren är inte helt nytt. Ett sådant kontrollkrav fanns tidigare i avfallsförordningen. Det som nu blir tydligare är bland annat kopplingen mellan kontrollen och frågan om när ansvaret för avfallet faktiskt går över till någon annan.

När en yrkesmässig transportör används ska både transportören och den nya avfallsinnehavaren kontrolleras.

I praktiken behöver verksamheten därför kunna svara på två frågor:

1. Får transportören transportera vårt avfall?

2. Får mottagaren ta emot och hantera just vårt avfall?

Mottagaren ska ha gjort de anmälningar eller ha de tillstånd, godkännanden eller dispenser som krävs för den aktuella hanteringen.

Think Pink-skandalen är en tydlig påminnelse om varför det är viktigt att veta vem som faktiskt tar emot avfallet. Att avfallet har hämtats innebär inte i sig att det kommer att hanteras på rätt sätt.

Kontrollen påverkar ansvaret

Mottagarkontrollen är alltså mer än en administrativ kontroll.

Huvudregeln är att ansvaret för avfallet går över när den föreskrivna kontrollen har gjorts och avfallet har lämnats över till den nya avfallsinnehavaren.

Om kontrollen inte har gjorts kan både den tidigare och den nya avfallsinnehavaren ansvara för avfallet.

Att avfallet har lämnat verksamhetsområdet innebär därför inte automatiskt att verksamhetens ansvar har upphört.

Det gör mottagarkontrollen till en viktig del av företagets egen riskhantering.

SamCerts råd – dokumentera mottagarkontrollen

Verksamheter som lämnar avfall till externa aktörer bör se över sina rutiner för kontroll av avfallsentreprenörer.

Kontrollen bör omfatta både transportör och mottagare och göras i den omfattning som skäligen kan begäras. SamCert rekommenderar också att kontrollen dokumenteras så att verksamheten kan visa hur den har arbetat.

En enkel mottagarkontroll kan exempelvis läggas in i företagets leverantörsregister:

Det viktiga är inte bara att konstatera att mottagaren ”har ett miljötillstånd”. Verksamheten behöver kontrollera att mottagaren har rätt att hantera just det avfall som lämnas och på det sätt som avses.

Hur ofta kontrollen behöver upprepas får bedömas utifrån omständigheterna. Något generellt krav på exempelvis årlig kontroll finns inte.

Prata med avfallsmottagaren – och tänk cirkulärt

När ni ändå kontrollerar vem som tar emot avfallet finns ett bra tillfälle att gå ett steg längre:

Fråga vad som faktiskt händer med avfallet.

Går det till återanvändning, materialåtervinning, energiåtervinning eller bortskaffande? Skulle mer kunna materialåtervinnas om ni sorterade annorlunda? Finns det material som inte behöver bli avfall alls?

Avfallsmottagaren sitter ofta på kunskap som verksamheten själv saknar.

Ett samtal kan till exempel visa att material som idag går i blandat avfall skulle kunna materialåtervinnas om det sorterades separat. Det kan också finnas emballage, pallar, behållare eller restmaterial som går att återanvända eller skapa returflöden för.

Fråga gärna:

• Vad händer med våra största avfallsflöden?
• Kan vi sortera annorlunda för att öka materialåtervinningen?
• Finns det material som kan återanvändas i stället?
• Kan emballage eller behållare ingå i returflöden?
• Vilka avfallsflöden har störst potential att flyttas uppåt i avfallshierarkin?

Ett enkelt sätt att börja är att välja verksamhetens tre största eller mest betydande avfallsflöden och undersöka om de kan förebyggas, återanvändas eller materialåtervinnas i större utsträckning.

På så sätt blir mottagarkontrollen inte bara en fråga om lagefterlevnad. Den kan också bli startpunkten för ett mer cirkulärt arbetssätt.

Vad betyder det för ISO 14001?

För verksamheter med ISO 14001 är förändringen ett bra tillfälle att kontrollera att:

• lagförteckningen hänvisar till rätt bestämmelser i det nya 15 kap.
• avfallsrutinen omfattar kontroll av både transportör och mottagare
• mottagarkontrollen dokumenteras på ett lämpligt sätt
• avfallsflöden används som underlag för miljömål och förbättringsåtgärder.

Mottagarkontrollen kan med fördel byggas in i befintliga processer för inköp och leverantörsbedömning.

Behöver ni hjälp att bedöma vad de nya avfallsreglerna innebär?

SamCert hjälper små och medelstora företag att bevaka och tolka miljölagstiftning och att omsätta nya och förändrade krav i verksamhetens ledningssystem.