Gå direkt till innehåll
Det finns många anledningar till att undernäring hos äldre uppstår. Dessa behöver kommunerna vara uppmärksamma på.

Pressmeddelande -

När måltiden tyst försvinner – och undernäring blir en följeslagare i vardagen

Undernäring hos äldre beskrivs ofta som ett medicinskt problem. Men i praktiken börjar det långt tidigare – i det som inte mäts.

Som sjuksköterska ser Jamila Boccaccio Sundberg hur måltiden gradvis förlorar sin plats i vardagen. Inte för att maten saknas, utan för att förutsättningarna att äta förändras. Och det sker så varsamt och obemärkt att det lätt går oss förbi.

I dagens äldreomsorg utgår vi i hög grad från ålder, diagnoser och insatser – det som kan mätas och följas upp. Vi mäter kalorier, vikt och näring.

Men människans vardag formas inte av siffror. Den formas i relationer, i känslan av att fortfarande vara någon, i upplevelsen av att ha en plats, en roll och ett sammanhang.

I många av livets skiften börjar något förskjutas.

När en människa går i pension och förlorar sin roll.
När en partner dör och livet går från ett “vi” till ett “jag”.
När kroppen sviktar för första gången.
När hemmet öppnas upp och det privata inte längre känns helt eget.

Det är inte stora, dramatiska brytpunkter. Det är tysta, gradvisa och ofta osynliga förändringar. Men de förändrar allt.

Undernäring uppstår därför inte vid en viss ålder, utan gradvis, genom olika livssituationer. När vardagsstrukturen förskjuts påverkas också måltiden. Inte för att maten saknas, utan för att förutsättningarna att äta förändras.

Och någonstans där börjar måltiden tappa sin mening.

Frukosten förenklas eller försvinner.
Lunchen blir något man får, snarare än något man lagar.
Middagen reduceras till en smörgås framför TV:n.
Det som tidigare var en levd måltid blir något man “får i sig”.

Samtidigt organiserar vi vården kring medicin, men inte kring måltiden som en grundläggande struktur. Vi glömmer att måltiden är information till kroppens celler, något som antingen grundar för hälsa eller programmerar för ohälsa. Och vi glömmer det som inte får plats i journaler: skammen, ensamheten och den förlorade självständigheten.

Vi levererar mat – men förlorar måltiden.

För att möta framtidens behov behöver vi bredda vårt perspektiv. Inte ersätta det vi gör idag, utan komplettera det. Bygga strukturer som inte bara levererar vård, utan som bär människans vardag, rytm och värdighet.

För undernäring uppstår inte plötsligt. Den växer fram i mellanrummen, i de små förskjutningarna i vardagen som ingen riktigt ser, och som ingen riktigt äger.

Och det är där vi behöver börja. Bjuda in de mjuka värdena i systemet. Se människan och skapa förutsättningar för att fortsätta leva och uppleva, inte bara överleva.

Måltidsskiftet - från reaktiv till proaktiv omsorg

Just nu pågår projekt Måltidsskiftet, som utforskar hur mat och måltider kan bli en självklar del av ett förebyggande och personcentrerat omsorgssystem. Det handlar om hur samverkan, styrning och praktiska verktyg kan utvecklas för att tidigt förebygga undernäring hos äldre och samtidigt minska trycket på vård och omsorg. Vill du veta mer? Kontakta:
Jamila Boccaccio Sundberg, CEO & Founder, Livsaptit AB, eller Pernilla Fagerlin, projektledare, Livsmedelsakademin.

I projektet deltar Falu kommun, Kävlinge kommun, Livsaptit AB, Livsmedelsakademin (projektledare) och Livsmedelsverket (projektägare)

Relaterade länkar

Ämnen

Kategorier

Regioner


Livsmedelsakademin är en icke vinstdrivande medlemsorganisation. Våra medlemmar är stora och små företag, universitet och högskolor, kommuner och andra offentliga organisationer. Tillsammans arbetar vi för en hållbar och konkurrenskraftig tillväxt i livsmedelsnäringen. Vi tar utgångspunkt i Skåne, men jobbar både regionalt, nationellt och internationellt. Läs mer på www.livsmedelsakademin.se

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Undernärda äldre – ett ovärdigt och dyrt misslyckande

    Varje dag dör äldre människor av undernäring i Sverige. Undernäring är både plågsamt och ett allvarligt hot mot individens livskvalitet. Dessutom är det extremt dyrt för samhället. Att förhindra onödigt lidande och skapa bättre förutsättningar för ett värdigt åldrande borde vara en självklar prioritering i kommuner, regioner och på riksnivå.