Glaciärer i Tibet – aldrig riktigt stora

Tibetanska platån är jordens största och högsta bergsområde med glaciärer vars smältvatten genom flera av Asiens största floder ger vattenförsörjning till mer än 1,3 miljarder människor. I en avhandling i naturgeografi från Stockholms universitet visar Jakob Heyman att Tibets glaciärer har hållit sig relativt små och inte varit mycket större än idag över tiotusentals till hundratusentals år bakåt i tiden.

Studien behandlar glaciärers tillväxt och avsmältning i Tibet långt bakåt i tiden och syftar till att öka kunskapen om nedisningar och dess koppling till klimatvariationer. Resultaten visar att glaciärerna i Tibet har varierat i storlek men att de har varit relativt små långt bakåt i tiden. På flera platser verkar glaciärerna ha varit av liknande storlek som idag eller bara en aning större under hela den senaste istiden. Med tanke på att Tibet, ofta kallat världens tak eller tredje polen, är där det finns mest glaciärer utanför polarområdena är detta anmärkningsvärt.

- Samtidigt som gigantiska istäcken täckte norra Europa och Nordamerika under den senaste istiden för tjugotusen år sedan så var glaciärerna i Tibet inte mycket större än idag, säger Jakob Heyman.

Fältdatan kan, tillsammans med en matematisk modell av en glaciärs utveckling, användas för att komma fram till hur stora klimatvariationerna har varit under den senaste istiden. Preliminära resultat visar att klimatet troligen varit något kallare än idag men ändå relativt stabilt.

- Om dagens temperatur i Tibet skulle sjunka med fem grader eller mer, vilket inte är mycket sett över istidscykler, skulle troligen ett stort istäcke börja växa. Något istäcke tycks aldrig ha funnits i Tibet och nedkylningen kan därför inte ha varit så kraftig, säger Jakob Heyman.

För att fastställa hur stora glaciärerna har varit har satellitbilder använts för att hitta landformer bildade av forna glaciärer och fältstudier har genomförts för att hitta sediment och flyttblock som avsatts under tidigare nedisningar. För att ta reda på när isen försvann har prover tagits från flyttblock lämnade av isen och mängden av särskilda isotoper som bildas i kvarts när den träffas av kosmisk strålning har uppmätts. Eftersom intensiteten av den kosmiska strålningen är känd kan mängden isotoper användas för att beräkna en ålder på när flyttblocken smälte fram ur isen. (flyttat)


Avhandlingens namn: Palaeoglaciology of the northeastern Tibetan Plateau

Avhandlingen finns att ladda ner som pdf på http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:312664

Ytterligare information:
Jakob Heyman, Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, tfn 0730-521979, 08-164787, e-post jakob.heyman@natgeo.su.se

För bilder på Jakob Heyman, provtagning och glaciär, se http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=80574