Människan en effektiv fröspridare i växternas tjänst

Människor kan ha varit viktiga naturliga fröspridare i det historiska jordbrukslandskapet. Det visar en ny studie från forskare vid Stockholms universitet som är publicerad i open-access tidskriften PLoS ONE. Med hjälp av flera volontärer har forskare kunna kartlägga hur frön sprids i växtlandskapet genom kläder och skor som människor använder under arbete på fält och i naturen.

Historiska gräsmarker i Sverige är bland de artrikaste växtsamhällena i världen på liten skala. Det är ett resultat av en lång kontinuerlig skötsel genom bete och slåtter. Idag är de artrika gräsmarkerna små, isolerade och därmed hotas artrikedomen. Fröspridning är en viktig ekologisk process för att motverka utarmning av artrikedom och för att upprätthålla genetisk mångfald, speciellt i hotade miljöer såsom gräsmarker. Trots det vet vi väldigt lite om hur fröspridningen går till och det kan vara svårt att samla in data om fröspridning på en stor skala.

En fråga är hur mycket människor kan sprida frön mellan olika gräsmarker. Därför bad forskarna Alistair Auffret och Sara Cousins om hjälp från svenska naturskyddsföreningens lokalkretsar. Många lokalkretsar sköter en äng genom årlig slåtter. Medlemmarna som slåttrat ängarna ombads att, när de kom hem, skaka av kläder och skor samla ihop materialet och skicka till forskarna.

– Det blev en fantastisk respons och med hjälp från 38 kretsar som sköter 48 ängar runt om i landet fick vi 214 prov, från Timrå i norr till Söderåsen i södra Sverige, varav 212 innehöll frön. Det visade sig dessutom att proven innehöll mycket frön. Nästan 25 000 frön från 197 växtarter representerades, säger Alistair Auffret vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi.

Favoriter under mikroskopen
Många favoriter dök upp under mikroskopen, till exempel gullviva, mandelblom, blåklockor och prästkrage. Även frön från den rödlistade fältgentiana spreds från tre av de fyra ängar där den befann sig. Många kretsar bidrog också med artlistor över alla växter som fanns på ängen och resultatet visar att totalt sett så fastnade en tredjedel av alla arter på deltagarnas kläder och skor. Det är uppseendeväckande mycket frön och växtarter som sprids med hjälp av människor.

Sedan länge vet man att hävden är viktig för att hålla landskapet öppet och för att gynna gräsmarksväxter. Att människor visats sig vara så effektiva på att sprida frön i den ögonblicksbild som studien visar, tyder på att människorna också kan ha varit betydande för uppbyggnaden av det artrika växtsamhället som finns på gräsmarken idag, speciellt historiskt då de flesta människorna levde och arbetade på landsbygden. Idag är chanserna för ett frö att transporteras på detta sätt mellan olika gräsmarker inte så stora. Därför måste man hitta på andra sätt att öka frönas spridningsförmåga i landskapet.

– De olika naturvårdsgrupperna gör en fantastisk insats för biodiversitet när de sköter dessa fina ängar. Nu har vi också, tack vare dem, fått en ökad förståelse för människans roll i växternas spridning i landskapet, säger Alistair Auffret.

Länk till tidskriften PLoS ONE: Humans as Long-Distance Dispersers of Rural Plant Communities

För ytterligare information
Alistair Auffret vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi, Stockholms universitet, tfn 08-674 7568, e-post alistair.auffret@natgeo.su.se