Nya rön om kopplingen tinande permafrost och klimatpåverkan

Forskare kan nu visa hur permafrosten i Arktis tinade upp och hur enorma mängder kol frigjordes i slutet av den senast istiden. Arktis infrusna kolreservoarer frigörs nu åter och riskerar att ytterligare driva på den pågående klimatuppvärmningen. Resultaten har nyligen publicerats i tidskriften Nature Communications.

– Det här är den första studien som visar, baserat på observationer i Arktis, att den abrupta klimatuppvärmning som skedde i slutet av förra istiden ledde till storskalig upptining och frigörelse av kol från permafrost, säger Örjan Gustafsson professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, som har lett forskningsprojektet.

Kol som ligger infruset i permafrost runt Arktis kallas ibland för de ”sovande jättarna" i det globala kolkretsloppet. Om dessa frigörs av klimatuppvärmningen kan det leda till en påspädning av växthusgaserna koldioxid och metan i atmosfären vilket kommer ge en förstärkt klimatuppvärmning. Blir detta verklighet kommer det ge värre framtidsscenarior än de som FN:s klimatpanel har räknat med, vilket även är grunden för Parisfördraget.

– Den nya studien ger en fingervisning om vad vi kan vänta oss med den nu igångsatta klimatuppvärmningen. Studien gör det än mer akut att snabbt ställa om samhället till en fossilfri och uthållig ekonomi för att undvika de svåra konsekvenser som klimatförstörelsen för med sig, säger Örjan Gustafsson.

Studien är utförd under ledning av forskare vid Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet. Proverna togs under den stora SWERUS-C3 expeditionen ombord på isbrytaren Oden häromåret.

– Vad vi gjorde här var att använda en tidigare snabb uppvärmningsperiod i övergången mellan istid och den nuvarande värmeperioden (Holocen) för att se om och i så fall hur kol infruset i permafrost då reagerade. Det visade sig att i denna övergång från Yngre Dryas till Preboreala tiden (ca 11500 år sedan) frigjordes massiva mängder kol, motsvarande 30 cm av topplagret i hela den väldiga Lenaflodens dräneringsområde. Detta är mycket intensivare än det som nu pågår, men kan ge en fingervisning av vad som kan komma att ske vid ytterligare klimatuppvärmning.

Artikeln ”Massive remobilization of permafrost carbon during post-glacial warming” finns att läsa här: http://www.nature.com/articles/ncomms13653

Mer om SWERUS-C3 2014 expeditionen finns att läsa här: http://www.swerus-c3.geo.su.se/

För ytterligare information (inklusive foto och rörliga bilder) kontakta:

Örjan Gustafsson, professor vid Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi, Stockholms universitet, e-post orjan.gustafsson@aces.su.se, mobil 070-324 73 17.