Para sig med släktingar? I naturen är det helt okej

Inavel är skadligt och bör undvikas under alla omständigheter. Det är utgångspunkten för dagens forskning om evolution och hundratals vetenskapliga studier. Men en ny studie vid Stockholms universitet, publicerad i Nature Ecology and Evolution, visar att frågan egentligen är mycket mer komplicerad.

– Man utgår från att djur regelmässigt undviker att para sig med en släkting om de har möjlighet, men fyrtio år av evolutionsteoretiska studier visar att djur klarar sig genetiskt och till och med föredrar att para sig med släktingar under ett stort antal olika förutsättningar, säger zoologen Raïssa de Boer.

Studien är en så kallad metastudie av fyrtio år av forskning och bildar en syntes av 139 olika experimentella studier på 88 arter, allt från insekter till däggdjur. Genom sin bredd är den ett kraftfullt inlägg i den långvariga debatten mellan teoretiska och empiriska studier av om och när djur bör undvika inavel.

– Vi tar itu med ”elefanten i rummet”, nämligen det utbredda antagandet att djur alltid undviker inavel när det är möjligt, säger Raïssa de Boer.

Studien visar tvärtom att djur sällan försöker undvika att para sig med släktingar, ett resultat som visade sig konsekvent genom ett brett spektrum av olika förhållanden och experimentella tillvägagångssätt.

– Djur verkar helt enkelt inte bry sig om ifall deras potentiella partner är en bror, syster, kusin eller en utomstående individ när de väljer vem de ska para sig med, säger zoologen Regina Vega Trejo.

Studien tittar också på undvikandebeteenden när det gäller inavel bland människor och jämför resultaten med liknande experiment på djur.

– Vi jämförde olika studier som tittat på om människor undviker inavel när de får titta på bilder på ansikten som manipulerats digitalt för att se mer eller mindre relaterade ut. Precis som för andra djur visar det sig att det inte finns några bevis för att människor heller föredrar att undvika inavel, säger Raïssa de Boer.

Inavel kan innebära stora risker för en population, särskilt vid små populationer när en art riskerar att dö ut. Studien har dock valt att inte fokusera på eventuella biologiska konsekvenser av inavel, utan mer på hur djur väljer eller undviker olika partners och hur det hänger ihop med insatser för att bevara biologisk mångfald. Resultaten av studien kommer att få stora konsekvenser för framtida forskning inom bevarandebiologi.

– Våra resultat hjälper till att förklara varför många studier inte lyckats med att hitta tydligt stöd för undvikande av inavel. Resultatet erbjuder en mer användbar färdplan för att bättre förstå hur kognitiva och ekologiskt relevanta faktorer formar strategier för att undvika inavel hos djur, säger John Fitzpatrick, docent i zoologi vid Stockholms universitet.

En förklaring är att partnerval används i allt större utsträckning inom bevarandeprogram i ett försök att lyckas med insatser utanför den naturliga miljön för hotade arter. Praktiskt betyder det att man låter djur själva bestämma vem de ska para sig med, vilket inte alltid leder till önskat resultat.

– Ett primärt mål för bevarandeinsatser utanför den naturliga miljön är att upprätthålla genetisk mångfald, och partnerval förväntas generellt uppnå detta mål. Våra resultat uppmanar till försiktighet vid tillämpning av partnerval inom bevarandeprogram, säger John Fitzpatrick.

Här finns hela studien: “Meta-analytic evidence that animals rarely avoid inbreeding”, Nature Ecology and Evolution: https://dx.doi.org/10.1038/s41...
Snabbare länk: https://www.nature.com/article...

DOI nummer: 10.1038/s41559-021-01453-9.

Forskarkontakt:

John Fitzpatrick
Wallenberg Academy Fellow
Docent i zoologi vid Zoologiska institutionen
john.fitzpatrick@zoologi.su.se
Tel: +46 73 710 6359

Raïssa de Boer
Postdoktor vid Zoologiska institutionen
raissa.de.boer@zoologi.su.se

Regina Vega Trejo
Postdoktor vid Zoologiska institutionen
reginavegatrejo@zoologi.su.se

Mediakontakt:

Pressavdelningen Stockholms universitet
press@su.se
Tel: 08-16 40 90