Svensk klimatpolitik en succé – men det vet inte svenska folket

Strax före jul kom klimatutsläppssiffrorna för 2020. De visade att de svenska utsläppen minskat med 35 procent sedan år 1990, trots kraftigt ökad BNP och att befolkningen ökat med ett par miljoner.

Siffrorna bekräftar att den svenska klimatpolitiken har varit framgångsrik, särskilt under de senaste 10 – 15 åren. En aktuell rapport från Naturvårdsverket visar också att Sverige har goda möjligheter att nå de ambitiösa klimatmålen 2030 och 2045. Inom loppet av ett par årtionden kan Sverige nå målet om nettonollutsläpp. Vi är nästan där redan nu, om vi räknar in nettoupptagen i våra skogar. Utsläppen av koldioxid per capita i Sverige ligger redan nu lägre än det globala medeltalet och sjunker snabbt.

Allt ser alltså ganska bra ut, och vi har redan kommit en bra bit på väg. Den svenska klimatpolitiken är kort sagt en succé.

Svenskarna tror att utsläppen ökat

Men detta har inte svenska folket uppfattat. Tvärtom. De flesta svenskar tror att våra utsläpp ökat sedan 1990. Det har vi svart på vitt genom en opinionsundersökning som Fossilfritt Sverige gjorde i slutet av förra året.

Enkäten visar att bara var femte svensk vet att de svenska klimatutsläppen minskat. Bara 7 procent av de svarande visste att utsläppen minskat med omkring 30 procent, medan 14 procent trodde på en liten minskning kring 10 procent. 40 procent av svenskarna tror att utsläppen ökat och 34 procent svarar ”vet ej”.

Därför vet bara var femtonde svensk att våra utsläpp minskat

Den journalistiska logiken är att fokusera på problem och brister. Det är mycket svårare att göra nyheter om det som är positivt.
Klimatbevakningen utgår ofta från att vi är på väg mot avgrunden. Då passar det positiva budskapet inte in, och journalisterna letar inte efter positiva nyheter.
Det är svårt att rapportera om en gradvis förändring och förbättring. Hans Rosling har illustrerat detta fenomen på global nivå när det gäller hälsa, utbildning och befolkningsutveckling.

Våra myndigheter har också varit dåliga på att berätta den positiva nyheten. När Naturvårdsverket presenterat utsläppssiffrorna har man ofta samtidigt lyft fram någon negativ aspekt, som de stora konsumtionsbaserade utsläppen eller internationellt flyg som inte ingår i de svenska siffrorna. När utsläppen från trafiken minskat har man istället pekat på att minskningen inte går fort nog.

Detsamma gäller politikerna. Här är logiken att oppositionen aldrig kan berömma regeringen för att man åstadkommit något bra. Dessutom handlar den politiska debatten alltid om de problem som återstår att lösa, inte om de områden där politiken fungerar.

Klimataktivisterna inte nöjda

Miljöorganisationerna och klimataktivisterna är aldrig nöjda. Skälet till de minskade utsläppen är bra styrmedel och bättre teknik. Många debattörer har svårt att acceptera att det går att åstadkomma förbättringar genom teknikutveckling. Många vill hellre se att vi ändrar livsstil, blir veganer och klär oss i säck och aska hellre än byter till förnybart bränsle i bilen eller uppvärmningen eller köper effektivare prylar.

De territoriella utsläppssiffrorna från Naturvårdsverket illustrerar hur praktisk klimatpolitik går till. De totala utsläppen av växthusgaser har alltså minskat med 35 procent sedan 1990.

Men utvecklingen ser olika ut i olika delar av ekonomin. De områden som lyckats reducera utsläppen mest sedan 1990 är följande:

Utsläppen från ”egen uppvärmning” har minskat med 93 procent sedan 1990. Det handlar främst om att hundratusentals oljepannor har bytts ut, både i bostäder, lokaler och på jordbruk. Koldioxidskatten har haft avgörande betydelse för den här utvecklingen.
Utsläppen från ”avfallshantering” har minskat med 73 procent sedan 1990. Sverige har avvecklat deponeringen av hushållsavfall och annat nedbrytbart avfall och de gamla soptipparna läcker allt mindre metangas.
Utsläppen från ”energiproduktion” (el och fjärrvärme) har minskat med 46 procent sedan 1990. Fossila bränslen, kol, olja och naturgas, är i stort sett helt borta i dag, medan fossila utsläpp från avfallsförbränning har ökat en hel del. Det handlar om plast som tillverkats av olja och naturgas och inte kan materialåtervinnas och därför behöver destrueras med energiutvinning.
Utsläppen från industrin har minskat nästan lika mycket som utsläppen totalt, eller med 31 procent. Det förvånar nog många, men förklaringen är att utsläppshandeln inom EU har varit ett framgångsrikt styrmedel, och det driver på utvecklingen av processteknik och bränslebyte.
Utsläppen från inrikes transporter och arbetsmaskiner har minskat mindre än utsläppen totalt, med 21 procent respektive 18 procent. Men det är en större omställning än i alla andra europeiska länder, och förändringen går just nu snabbt särskilt när det gäller andelen biodrivmedel.

I samband med att Naturvårdsverket redovisade de nya siffrorna gav man också ut en rapport om läget för de kommande åren. Det är en rapport med titeln ”Fördjupad analys av den svenska klimatomställningen 2021”. En likadan analys gjordes 2016 och rapportens slutsatser redovisades vid ett webinarium som man kan ta del av på Youtube.

Goda möjligheter att nå klimatmålen

Rapporten innehåller en rad intressanta kurvor, beräkningar och prognoser. Naturvårdsverkets slutsats är att det finns goda möjligheter att nå de svenska klimatmålen 2030 och 2045. Jämfört med analysen 2016 har man nu en mycket mer positiv syn på industrins möjligheter att ställa om. Transportsektorn har nu ett starkt styrmedel i reduktionsplikten, elektrifieringen har tagit fart och det finns konkreta förslag om negativa utsläpp, inte minst bio-CCS.

Jag har inte sett att media skrivit om denna nya och mycket optimistiska analys. Medierna gjorde inte heller någon större sak av de mycket positiva klimatsiffrorna för 2020 när de presenterades strax före jul. De flesta lyfte fram att de minskade utsläppen 2020 till stor berodde på pandemin. Vilket är sant. Men minskningen berodde också på varaktiga förändringar, som byte till biobränslen både i energiförsörjningen och trafiken.

Medias hantering av utsläppsminskningen och Naturvårdsverkets analyser är en bra illustration av hur rapporteringen i media om klimatfrågan sker. Jag tror inte att en enda procent har bytt uppfattning om de svenska utsläppen, trots de positiva nyheterna.

Det är mycket svårt att påverka allmänhetens uppfattning om verkligheten. Folk har en tendens att tycka och tro det de redan tidigare tyckte och trodde.

Bioenergi viktig del av den svenska energiförsörjningen

Tidningen Bioenergi gör sedan många år en liknande undersökning som Fossilfritt Sverige, men den gäller allmänhetens kunskap om bioenergins betydelse för Sverige.

En stor majoritet underskattar grovt bioenergins roll i den svenska energiförsörjningen, men i det här fallet syns en svag förbättring under de senaste åren, även om fortfarande bara drygt en femtedel, precis som i Fossilfritt Sveriges undersökning, hamnar någorlunda rätt.