Pressmeddelande - 23 Maj 2012 12:56

Både vallar och sädesfält om storspoven får välja

Öppna jordbrukslandskap där det odlas både vallväxter och spannmål är mest attraktiva för storspoven. Det visar Adriaan de Jong i en avhandling från SLU. Han visar även att byggandet av Botniabanan inte tycks ha haft någon negativ inverkan på storspovsbeståndet längs bansträckningen.

Storspoven är en av karaktärsfåglarna i det svenska jordbrukslandskapet, men idag betraktas den som sårbar i Artdatabankens rödlista över hotade arter. Huvudtemat i Adriaan de Jongs doktorsavhandling är var storspoven trivs, en nyckelfråga om man vill förbättra artens bevarandestatus.

Storspovens val av vistelseområde studerades på tre nivåer: i hela Sverige, i delar av Vindelälvens och Umeälvens avrinningsområden samt inom några hundra jordbruksfält kring Umeå. De tätaste bestånden visade sig finnas på jordbruksmark, främst i övre Norrlands kustbygder, men det krävdes minst några tiotals hektar sammanhängande jordbruksmark för att ett område skulle vara attraktivt. Jordbruksbygder med en blandning av grödor, främst vall och sädesåkrar, var särskilt attraktiva, bland annat för att storspovarna då kunde växla mellan fälttyperna över säsongen när de sökte föda.

I doktorsarbetet har Adriaan de Jong också undersökt hur storspovar reagerar på förändringar i häckningsmiljön, genom att studera fågellivet före, under och efter byggandet av den 19 mil långa Botniabanan mellan Kramfors och Umeå. Vad han fann var att bestånden av storspovar och flertalet andra jordbruksfåglar inte minskade till följd av de förändringar som bygget innebar.

I en experimentell studie undersökte Adriaan de Jong hur storspovar hanterar risker under den fyra veckor långa ruvningsperioden. När t.ex. en räv kommer inom synhåll måste storspoven avgöra hur länge den kan fortsätta att ruva och när det är dags att fly och rädda sig själv. Studien visade att storspoven hade en funktionell strategi – de lämnade boet på ”rätt” avstånd från en annalkande fara (en testperson som gick mot boet), varken för tidigt eller för sent. Avståndet anpassades dessutom till häckningssäsongens framskridande och tiden på dygnet. Vid slutet av häckningen finns inte längre någon möjlighet att lägga nya ägg, och då stannar fåglarna längre på boet. På motsvarande sätt är det viktigt för fåglarna att inte lämna äggen under långa stunder under natten, då det är kallt.

Adriaan de Jong ser positivt på storspovens framtid i det svenska jordbrukslandskapet:

– Storspoven är en anpassningsbar överlevare, men den behöver tillräckligt stora och varierande miljöer att välja emellan. Med lämpliga justeringar av jordbrukets markanvändning kan vi erbjuda den landskapsvariation som storspoven behöver för att fortsätta att trivas. Både där den finns i dag och där den har funnits tidigare i Sverige och i Europa.

------------------------------------------------------

Fil. lic. Adriaan de Jong, institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, Umeå, försvarar sin avhandling Matching a changing world - the importance of habitat characteristics for farmland breeding Eurasian curlew.

Tid: Fredagen den 25 maj 2012, kl 10.00
Plats: P-O Bäckströms sal, SLU Umeå
Opponent: Professor Juha Tiainen, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Helsingfors, Finland

Mer information: Adriaan de Jong, 070-640 30 92, adriaan.de.jong@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/8736/

Pressbilder (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):