Knivig balans mellan kvävegödsling och utlakning

Höstraps som förfrukt kan både ge mer skörd av höstvete och innebära en lägre optimal kvävegiva. Utmaningen, för att beräkna kvävegivan rätt, är att kunna förutsäga merskörden och hur mycket kväve marken kommer att bidra med, konstaterar Lena Engström i sin doktorsavhandling vid SLU. För att minimera kväveutlakningen i höstvete efter höstraps är det viktigt med en väl anpassad kvävegiva på våren till höstraps. Även en vårsådd fånggröda kan minska kväveutlakningen.

När man odlar höstvete efter höstraps får man en högre skördepotential i höstvete och en större kväveleverans från marken. Stora mängder kväve kan dock ansamlas i marken efter skörd av höstraps och utlakas under höst och vinter.

Lena Engström har i sitt doktorsarbete vid SLU i Skara undersökt hur man kan förbättra kvävegödslingstrategierna till höstvete efter höstraps, och studerat metoder för att minska kväveutlakningen.

Resultaten från nio fältförsök i Skåne 2000‑2004 visar att skörden i medeltal var 700 kg större per hektar i höstvete efter höstraps och ärter, jämfört med efter havre. Samtidigt var den optimala kvävegivan till höstvete 25 kg lägre per hektar efter höstraps och 17 kg lägre efter ärter, jämfört med efter havre.

Den ökade kvävetillgången från marken beräknades motsvara 40 kg gödselkväve per hektar efter höstraps. Efter ärter motsvarade kvävetillgången 30 kg gödselkväve per hektar.

Det fanns dock stora variationer mellan försöksplatserna i hur stora merskördar det blev och i hur mycket kvävegivan till höstvete kunde minskas. Den optimala kvävegivan varierade med skördens storlek och kväveleveransen under växtsäsongen.

‑ Det visar på hur viktigt det är att korrekt kunna uppskatta skörd och kväveleverans från marken för att beräkna optimal kvävegiva på en given plats, säger Lena Engström.

Största utlakningen från en sandjord i Västergötland 2004‑2007 erhölls i höstvete efter överoptimalt vårgödslad höstraps. En väl anpassad kvävegödsling till höstraps på våren är därför viktig för att minska utlakningen.

Fånggrödor som sås in på våren i både höstraps och ärter har god potential för att minska utlakningen ytterligare i efterföljande höstvete. Det gav däremot inte någon tydlig effekt på utlakningen att direktså höstvete efter höstraps.

-------------------

Agronom Lena Engström, institutionen för mark och miljö, SLU, försvarar/de sin avhandling med titeln ”Nitrogen Dynamics in Crop Sequences with Winter Oilseed Rape and Winter Wheat”. Disputationen avser/åg agronomie doktorsexamen.

Tid: torsdagen den 9 december klockan 13.00

Plats: Hernquistaulan, SLU i Skara

Opponent: Dr Klaus Sieling, Institut für Pflanzenbau und Pflanzenzüchtung, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, Kiel, Deutschland

Mer information

Lena Engström, 0522-67 141, Lena.Engstrom@mark.slu.se

Avhandlingen, http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002413/

Institutionen för mark och miljö, http://www.slu.se/mark

Precisionsodling och pedometri, http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-mark-och-miljo/forskning/precisionsodling-och-pedometri/

Pressbilder

(Får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf ska anges.)

Höstraps, här med åkervallmo i förgrunden, är en bra förfrukt till höstvete men kan vara orsaken till ökad utlakning efter skörd vid för stora kvävegivor på våren. Foto: Lena Engström http://www.slu.se/Global/externwebben/overgripande-slu-bilder/om-slu-bilder/aktuellt-bilder/2010/press-bilder/vallmoraps2.jpg