Kokainrester förändrar laxars rörelsemönster i det vilda

Kokainrester påverkade beteendet och rörelsemönstren hos unga laxar i en stor sjö. Exponerade fiskar simmade upp till 1,9 gånger längre per vecka och förflyttade sig upp till 12,3 kilometer längre över sjön. Det visar en ny studie från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Forskare vid SLU har undersökt hur kokainföroreningar påverkar beteendet och rörelserna hos vattenlevande djur. Studien, som publicerats i tidskriften Current Biology, visar att kokainrelaterade ämnen förändrar både rörelsemönster och spridning hos unga atlantlaxar i det vilda.

– Kokain och andra illegala drogföroreningar är ett växande miljöproblem globalt. Många ämnen utsöndras efter användning och passerar genom avloppsreningsverk som inte är utformade för att helt avlägsna dem, säger Jack Brand, forskare vid SLU och studiens försteförfattare.

Kokain och dess nedbrytningsprodukter upptäcks nu regelbundet i sjöar, floder och kustvatten runt om i världen. De har också påträffats i vattenlevande djur.

– Dessa ämnen är särskilt problematiska eftersom de påverkar hjärnan även vid låga koncentrationer. Det ger dem stor potential att förändra djurs beteende, säger Michael Bertram, docent vid SLU.

Till skillnad från de flesta tidigare studier, som har genomförts under förenklade laboratorieförhållanden som inte fångar komplexiteten i verkliga miljöer, genomfördes denna studie i ett naturligt ekosystem. Forskarna exponerade unga laxar för utspädda, miljörelevanta koncentrationer av kokain och dess huvudsakliga metabolit bensoylekgonin, och följde deras rörelser i Vättern.

– Vi fann att bensoylekgonin, som är den huvudsakliga nedbrytningsprodukten av kokain och som ofta förekommer i vattenmiljöer, hade särskilt starka effekter. Exponerade fiskar var mer aktiva, simmade upp till 1,9 gånger längre per vecka och spred sig upp till 12,3 kilometer längre över sjön jämfört med kontrollfiskar. Intressant nog hade metaboliten större effekt än kokainet i sig, säger Jack Brand.

Hos människor bryts kokain snabbt ned till bensoylekgonin, som ofta finns kvar längre i kroppen och förekommer i högre koncentrationer i miljön.

– Våra resultat tyder på att riskbedömningar som enbart fokuserar på kokain kan underskatta de ekologiska effekterna av dess nedbrytningsprodukter, säger Tomas Brodin, professor vid SLU.

Eftersom rörelse är avgörande för hur djur använder livsmiljöer, hittar föda, undviker rovdjur och upprätthåller populationer, kan även små förändringar få betydande konsekvenser.

– Om föroreningar förändrar hur djur rör sig kan det i förlängningen påverka habitatutnyttjandet, relationer mellan rovdjur och bytesdjur samt till och med hur populationer är sammanlänkade med varandra, säger Jack Brand.

Forskarna betonar att problemet kräver flera åtgärder, inklusive förbättrad avloppsrening, ökad övervakning av både droger och deras nedbrytningsprodukter i miljön samt uppdaterade riskbedömningar.

– Vår studie visar att droger inte bara är ett samhällsproblem, utan också en konkret miljöutmaning, avslutar Michael Bertram.

Kontakt

Jack Brand
Tele: +44 (0)775 671 7208
Epost: jack.brand@slu.se

Michael Bertram
Tele: 070 4 469 055
Epost: michael.bertram@slu.se

Tomas Brodin
Tele: 090 786 8161
Epost: tomas.brodin@slu.se