Lovande tester av nytt vaccin mot blåtungevirus

Sverige är sedan några år fritt från virussjukdomen blåtunga, efter en omfattande vaccinationskampanj. Ett problem i smittskyddsarbetet är att det idag inte finns något bra test som kan avgöra om en ko har smittats av blåtungevirus eller om hon har vaccinerats mot sjukdomen, men en lösning på problemet kan vara nära. I en avhandling från SLU beskriver Jenna Anderson ett nyutvecklat vaccin som hittills motsvarat alla krav som ställts.

Blåtunga är en allvarlig virussjukdom som drabbar tama och vilda idisslare och som sprids via blodsugande svidknott. Allvarliga symptom är vanligast hos får, medan nötkreatur vanligen får mildare symtom. Nötbesättningar har dock en viktig roll i smittspridningen, och vaccinering av boskap är nödvändig när sjukdomen ska bekämpas, vilket gjordes när sjukdomen dök upp i Sverige 2008*.

Dagens kommersiella vacciner har dock nackdelar som begränsar möjligheterna att använda dem för att förhindra smittspridning och för virusutrotning. Diagnostester som påvisar antikroppar i djurens blod kan t.ex. inte skilja på djur som är virussmittade och sådana som har blivit vaccinerade. Dessutom behövs det olika vacciner för olika varianter (serotyper) av viruset.

Jenna Anderson har i sitt doktorsarbete utvecklat ett vaccin som inte består av avdödat virus, utan av ett urval av viktiga proteiner som finns på blåtungevirusets utsida, men inte alla. Tanken var att vaccinet skulle innehålla så många komponenter att immunförsvaret skulle bli tillräckligt stimulerat för att kunna avvärja en framtida blåtungesmitta. Men dessutom skulle vaccinet sakna ett virusprotein som därmed skulle kunna ligga till grund för en diagnostik som identifierar djur med "riktig" smitta.

Ett vaccin bestående av en blandning av tre renframställda proteiner samt en komponent som stimulerar immunförsvaret har nu gett mycket lovande resultat. Hos friska kor gav det nya vaccinet upphov till ett neutraliserande antikroppssvar som var minst lika starkt som hos kor som fått ett kommersiellt vaccin. Ett försök med kalvar visade sedan att det nya vaccinet gav djuren skydd mot den variant av blåtungevirus som förekommit i Nordeuropa (BTV-8).

I avhandlingen visar Jenna Andersson och hennes kollegor också att det går att göra diagnostester som påvisar antikroppar mot ett av de virusproteiner som inte ingår i vaccinet, och att det alltså går att identifiera djur som verkligen har blivit smittade av blåtungevirus.

Det framtagna vaccinet kan ses som en prototyp för ett nytt framtida blåtungevaccin. Nästa steg blir att undersöka möjligheten att modifiera vaccinet så att det även slår mot andra serotyper. Då måste vaccinet kompletteras med ytproteiner som är typiska för dessa virusvarianter.

* År 2006 spreds sjukdomen för första gången till Nordeuropa och 2008 även till Sverige. Efter en omfattande vaccinationskampanj kunde landet åter förklaras fritt i slutet av 2010. Sedan 2010 har inga fall av blåtunga setts i norra Europa, men ett flertal varianter av viruset cirkulerar alltjämt i Medelhavsområdet. Blåtunga kan inte drabba människor.

----------------------------------------------------------------------------

MSc Jenna Anderson, institutionen för kliniska vetenskaper, försvarar sin doktorsavhandling Development and evaluation of a subunit DIVA vaccine against bluetongue virus serotype 8 in cattle vid SLU i Uppsala.

Tid: Torsdagen den 11 september 2014, kl 09:15
Plats: Sal Audhumla, VHC, SLU, Uppsala
Opponent: Professor Jose-Manuel Sanchez-Vizcaino, Complutense, Universtiy of Madrid, Spanien

Mer information
Jenna Anderson
073-551 43 84, 073-551 46 29, jenna.anderson@slu.se

Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/11406/

Information om sjukdomen hos Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Epizootier/Bluetongue1/

Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/