Skip to main content

Skogsbränder kan öka risken för sorkfeber

Pressmeddelande   •   Okt 28, 2019 11:12 CET

Skogssork. Foto: Hanna Knutsson

Stora skogsbränder kan leda till ökad spridning av sjukdomar som bärs av gnagare, såsom viruset som orsaker sorkfeber. Det visar forskning från Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet.

Den nya studien kan ge en fingervisning om möjliga konsekvenser av fjolårets bränder när det gäller sjukdomar som sprids via gnagare. Forskarna har nämligen undersökt just detta i det område som berördes av den stora skogsbranden kring Bodträskfors i Norrbotten 2006.

– Vi såg att andelen skogssorkar som bar på sorkfeberviruset ökade som ett resultat av branden, säger Frauke Ecke, projektledare och universitetslektor vid SLU:s institution för vilt, fisk och miljö.

Resultatet pekar på en ökad infektionsrisk för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna eller deras avföring.

Forskargruppen har studerat sammansättningen av smådäggdjur, olika miljövariabler och förekomsten av sorkfebervirus hos skogssorkar. Studien genomfördes under de fyra första åren efter branden, och sedan en gång till under det nionde året.

Det enda smådäggdjur som forskarna fann i brandområdet var skogssork – den enda art som kan vara bärare av sorkfeberviruset – trots att andra arter såsom åkersork, gråsiding, skogslämmel och vanlig näbbmus förekommer i det omgivande landskapet.

Genom att jämföra med studier i icke-bränd skog kunde forskarna konstatera att infektionsgraden hos skogssorkarna var högre i den brända skogen. Åren då det var mycket sork i Bodträskfors – såsom 2007, 2010 och 2015 – var infektionsgraden hos skogssorken som mest 76 procent i brandområdet och 41 procent i obrända skogar.

– Orsaken till den höga infektionsgraden i brandområdet är antagligen den låga biologiska mångfalden bland smådäggdjur efter branden. När en skogssork stötte på en annan gnagare var det alltid en annan skogssork, och detta ökar överförings- och infektionsrisken i skogssorksbeståndet, säger Frauke Ecke.

Det totala antalet skogssorkar var lägre i brandområdet än i skog som inte brunnit. Smittorisken är dock högre för människor som vistas i brandområdet och som kommer i kontakt med sorkarna eller deras avföring eller urin, vilket beror på att en större andel av skogssorkarna i brandområdet bär på smittan.

Forskarnas resultat ger anledning till försiktighet hos allmänheten, men framför allt hos yrkesgrupper som jobbar med exempelvis bortforsling av bränt virke eller som återplanterar de brända skogsområdena.

– Vi planerar att undersöka hur förekomsten av sorkfeber hos människor har varierat i regionen under åren före och efter branden kring Bodträskfors, men än har vi inga sådana sjukvårdsdata, säger Frauke Ecke.

Mer information

Frauke Ecke, universitetslektor
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå
Frauke.Ecke@slu.se, 070-26 36 155
https://www.slu.se/cv/frauke-ecke/

Hussein Khalil, forskare
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå

Hussein.Khalil@slu.se, 090-786 85 87

Artikeln

Frauke Ecke, Seyed Alireza Nematollahi Mahani, Magnus Evander, Birger Hörnfeldt & Hussein Khalil. Wildfire‐induced short‐term changes in a small mammal community increase prevalence of a zoonotic pathogen? Ecology and Evolution. 2019;00:1–12. https://doi.org/10.1002/ece3.5688

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Skogssork. Foto: Hanna Knutsson

Frauke Ecke. Foto: Susanna Bergström, SLU

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.