Norra Sverige har drabbats av flera stora stormfällningar under senare år och granbarkborrarna har haft tillgång till vindfällda träd under tre somrar i följd. Därmed ökar också risken för att den förhöjda populationen av barkborrar ska börja döda stående träd under kommande år, enligt forskare vid SLU. Därför är det viktigt att fortsätta att ta bort stormfällda träd ur skogen.
Det har länge varit känt att granbarkborrar sänder ut lockdofter för att åstadkomma massangrepp på granar, men man har inte vetat hur de först anländande angriparna hittar lämpliga, försvagade träd. Nu kommer Christian Schiebe från SLU med en avhandling om detta. Både hos lövträd och resistenta granar finns doftämnen som avskräcker barkborrar, och som därmed är intressanta i växtskyddssammanhang.
Hundar som har fått lära sig att känna igen doftsignaler från granbarkborrar hittar fler angripna träd än en tränad människa som söker efter dessa träd utan hund.
Skadegöraren granbarkborre angriper även nordamerikanska granarter och förökar sig där, enligt nya studier på SLU:s försökspark Tönnersjöheden. Men de individer som utvecklades i sitkagranstockar, var inte lika stora som de som kom från stockar av svensk gran. Sitkagran är alltså en sämre förökningsplats för granbarkborrarna, vilket man skulle kunna ta hänsyn till när nya granar ska planteras.